Idag har varit en händelserik dag för dom små trollen. Inte nog med att dom fick träffa sina ”neokompisar”, två tvillingflickor födda dagen efter grabbarna, vi träffades dessutom på ett minizoo dryga timmen hemifrån.
När vi åkte hemifrån var det dags för pojkarnas middagslur, men stackars Kevin hade solen i ögonen hela vägen så det vart inte mycket sova inte. Typiskt! När man ska iväg nånstans är det ju A och O att dom är utvilade, annars har man rätt snabbt två små grinpickar.
Att ha suttit så länge i en luftkonditionerad bil och sedan kliva ur i en gassande sommarsol var som att kliva in i en bastu. Men pojkarna var nöjda ändå. Ett tag…
Först tittade vi kaninerna och jag tog upp båda pojkarna ur vagnen och höll i famnen. En kanin blev nyfiken på Kevins hand och skuttade fram för att nosa på den. Sedan tittade vi på fjäderfäna i hönsgården, men det var inte lika intressant.
När vi gick in i stallet fick jag sätta ner dom i vagnen igen och det var ingen hit kan jag säga.
I stallet blev det trång med tre tvillingpar, två syskon och föräldrar på det, så jag tog först upp Damien för att få hälsa på dom två små kalvarna. Genom en springa i boxen tittade Damien intresserat på dom fyrbenta varelserna, men sedan blev han mer intresserad sn kaninungarna i boxen bredvid så han släpptes in där med stallägaren. Jag tog då upp Kevin ur vagnen så att han också fick titta på kalvarna. Det är ingen räddhare där inte. Han sträckte fram sina små händer och kände på ena kalvens nos, som i sin tur slickade den kladdiga lilla handen. Efter en stund av kalvande fick även Kevin komma in i kaninboxen och titta på dom lurviga små varelserna.
Sedan blev det dags för getter och grisar. En stor minigris vandrade omkring fritt på gården medan dom andra var i en inhägnad bredvid getterna. Den frigående grisen ställde sig precis bredvid vagnen där pojkarna åter satt och Kevin sträckte ut handen och drog grisen i rygghåret. Hahaha. Getterna stångades och reste sig upp mot stängslet så jag vågade inte presentera dom närmare varandra än att pojkarna satt i vagnen och tittade.
Därefter gick vi vidare till nästa hage där ett högt iii-haa hördes från. I hagen stod tre åsnor och några hästar och väntade på mat. Den minsta lilla ponnyn lät sig snällt klappas av Damien som sträckte in handen för att ta på hästens mule och panna. Kevin var mer intresserad av gräset utanför hagen. Kan hästarna äta så kan jag väl jag, tyckte Kevin.
Stallägaren som gått iväg en kort stund kom ny bärandes på ett litet lamm som var dryga veckan gammal. Grabbarna var föga intresserad av det och ville hellre äta sten.
Vid det här laget var det väldigt griniga pojkar som skrek som stuckna grisar så fort dom inte fick göra som och krypa dit dom ville. Att det var stekhett ute gjorde ju inte saken bättre. Fyra stora flaskor med vatten hade redan åkt ner, men jag misstänker att det var Damien som smidde åt sig det mesta 😛
Jag tyckte det var en bra ide att sätta ner pojkarna på gräsmattan några meter från hagen så att dom fick ”springa” ifrån sig lite medan det äldre tvillingparet, 4 åriga flickor, tog sig en ridtur på en ponny.
Grabbarna kröp åt olika håll och klängde och klättrade på neokompisarnas vagn. Och så skrek dom när jag hindrade dom från att klättra och krypa iväg. Till slut fick jag sätta dom i vagnen för jag var helt slut av allt jagande i badtuvädret. Inte för att det blev bättre med skrikandet, men jag fick mig en paus i alla fall.
Jag måste ha bränt mig på några brännässlor också, för det sved och brände på både ett ben och en arm.
Det blev dags för mellis så jag satte mig på gräsmattan framför grabbarna och matade dom med en klämmis. Då stack det till på foten. Jag förväntade mig att jag lutat mig mot en liten gren eller hö så att det var det som stack till, men nej… På foten kröp en röd liten liten myra som just tagit sig en tugga av mig. När jag tittar närmare ser jag hur det kryllar av myror. Det var alltså aldrig frågan om några brännässlor utan rödmyror!
Sekunden senare slår det mig att myrorna förmodligen attackerat mina troll också och vid närmare titt så ser jag flera stora bett på Kevins ben. Inte så konstigt att dom varit griniga och försökt fly!
Efter en liten stund i en gungande vagn var grabbarna på väg att somna… Lagom till att jag skulle lyfts in dom i bilen för att åka hem.