Har du någon gång haft något på känn så starkt att det för dig känns som verklighet?
Jag ska förklara vad jag menar.
Min syster var nyseparerad singel för några år sedan. Trots att hon inte yttrat ett ord, så kände jag på mig att hon träffat nån. Nu var ju den känslan visserligen uppbackad av små hintar. Hon hade skrivit ett inlägg på Facebook att hon var så glad, vilket jag tyckte inte riktigt stämde överens efter att nyligen separerat från sin sambo efter flera år. Och så var hon helt plötsligt aktiv i middagar och sånt. Så jag kände på mig att något var på G.
Jag sa ingenting om det på flera veckor, utan trodde att hon självmant skulle berätta om det fanns något att berätta. Men till slut kunde jag inte hålla mig och frågade helt sonika om hon träffat nån. Hon blev lite paff över frågan, men hennes velande småfnittrande avslöjade att jag hade rätt.
Min syster bor på andra sidan Sverige och vi har inte samma umgängeskrets för fem öre. Jag har alltså ingen aning om vilka hon umgås med, förutom de fåtal jag träffat när jag hälsat på min syster. Men min magkänsla, sjätte sinne, eller vad det nu var, kände på sig vem det var. Är det XXX? Nu vart min syster ännu mer förvånad över hur sjutton jag kunde veta det. Hennes nya kille hade jag träffat en enda gång förut på en midsommarfest, då tillsammans med min systers ex. Vid den tidpunkten planerade syster ännu en framtid tillsammans med sin dåvarande sambo och hade alltså inte ett uns av känslor för nya killen. Nya killen var dessutom betuttad i någon annan under den festen. Det var alltså enda gången jag träffat och ens hört nya killens namn. Men ändå var det något som sa mig att det var just han.
Vad var oddsen egentligen? Att hon inte bara träffat någon som jag visste vem det var, utan även att jag kände på mig att det var den personen…
Ja, det är det här jag menar med sjätte sinne, ha på känn, magkänsla eller vad man vill kalla det.
Häromdagen var det min tur att bli lika paff som min syster blev.
En kompis jag inte träffat på 2 år eller så kom förbi på en fika.
– Ja, här har det hänt mycket, var bland det första hon sa efter att ha sett min stora mage.
– Mjo, men det finns ingen i mitt liv eller så, svarade jag.
– Nä, det vet jag. Men det har du ju alltid sagt.
Jag stod som ett frågetecken och inte fattade vad hon menade. Hon måste ha blandat ihop mig med någon. Jag har ju ens inte velat haft barn, ännu mindre att jag då skulle ha sagt att jag trodde att jag skulle få barn ensam. Men hon insisterade att hon redan visste att det skulle bli så och ändrade sitt påstående att jag skulle ha sagt det till att det måste ha varit hennes sjätte sinne som vetat om det.
Vi satte oss i soffan och jag hinner väl inte mer än att berätta att det hände efter att både jag och pappan mått psykiskt dåligt och att tröstandet av varandra gått över gränsen, förrän min kompis frågar om det är XXX före detta.
Eh, va?! Jag blev helt ställd. Jag hade inte sagt något som kunde indikera på vem det var och jag trodde inte ens att hon kände pappan. Det visade sig att hon inte gjorde det heller. Inte till namn i alla fall.
För typ 10 år sen eller så, var en kompis till min kompis tillsammans med pappans ex. Så min kompis kännedom om pappan var alltså ett decennium gammalt och det enda hon egentligen visste var att hennes kompis då hade blivit dumpad av pappans ex och att pappan och exet varit tillsammans efter det.
Min kompis och jag har flera gemensamma manliga bekanta, så varför inte gissa på någon av dessa? Nej, hon gissar då på någon hon inte känner och inte vet att jag känner och någon som hon dessutom inte hört talas om på åratal.
Det är ju inte direkt nån liten håla på landsbygden jag bor i, där alla känner alla på nåt sätt och uteslutningsmetoden gör det uppenbart hur det ligger till. Så hur sjutton kom hon fram till detta??