Sova vagnen

Jag är nu ännu mer övertygad om att det är dagis som är ”boven” till pojkarnas sömnproblem. I helgen har dom sovit gott i sina egna sängar hela natten, men sent igår kväll vaknade Kevin med ett gallskrik och jag fick lägga honom bredvid mig i sängen. Efter några minuters bökande somnade han som en stock tätt bredvid mig med fötterna vid mitt huvud och benen inslingrade runt mina armar. För att jag skulle få någon vettig sömn så bar jag in honom i sin säng när det blev dags för mig att slå av TVn och knoppa.

Men det fick jag inte mycket för. Jag hade nog inte sovit mer än 1-2 timmar när det blev Damiens tur att ställa sig upp i sängen och gallskrika, så då fick jag än en gång gå och hämta ett troll och lägga i min säng. Vid halv fem vaknade han och väckte mig. Åh, suck! Det var alldeles för tidigt för att kliva upp. Både för honom och för mig. Jag la honom i ett fast grepp i min famn, och han somnade lyckligtvis om. Vid halv sex vaknade han igen. Jag var fortfarande helt död och skulle behövt sova flera timmar till kändes det som.

– Mys, mys. Sa jag till Damien som då kröp upp och la sig på min huvudkudde och gosade in sig i min famn och pussade på mig. Åh, underbara unge!! Sen låg han snällt och gosade och myste tätt intill mig så jag kunde halvsova en stund till. Straxt före 6 hade han dock fått nog av myset och ville upp.

Pojkarna åt frukost och därefter var det dags för frukostluren, men dom ville inte alls sova då, så efter lite jollrande och kastande av saker så var det bara att ge upp och ta upp dom ur sängen.

Så blev det dags för dagis. Det gick lika bra denna, femte dag, som alla andra. Idag skulle dom även få sova i vagnen efter lunchen och jag skulle hålla mig i personalrummet från att dom skulle sätta sig och äta tills att dom somnat. Dom sova vagnen?! Haha. Okej, Kevin kan somna i vagnen om han är väldigt trött, men Damien är näst intill omöjligt att få att sova i vagnen. Han vill ju knappt ens vara i vagnen i vaket tillstånd och skriker högt om man råkar stanna till så att vagnen inte rör på sig.

En av pedagogerna kom in till mig i personalrummet och sa att det hade gått så bra så. Båda hade somnat i vagnen. Men ”ena” hade varit lite grinig. Hon har inte lärt sig vem av dom som är vem än, men jag hade starka misstankar om att det var Damien.
Jag fick gå tillbaka till avdelningen där pojkarnas pedagog var med några av de större barnen som var vakna. Jag hann nog inte vara där mer än 5-10 minuter innan Damien vaknade. Då hade han alltså inte sovit mer än kanske en halvtimme totalt. En kvart senare var även Kevin vaken. Dom som brukar sova runt 1,5-2 timmar på sina tupplurar. Fast då hemma i sina sängar förståss.

Jag undrar jag hur det här ska gå. Kommer jag att ha värsta grinpickarna på kvällarna? Det här dagis har nämligen inte något alternativ till dom som inte sover i vagn. Inte ens en madrass att lägga ut på ett golv nånstans. Sover dom inte i vagnen blir det inget sova alls. Nu hade väl Damien varit så trött att han säkert däckat av utmattning eftersom han hade hoppat över frukostluren, men vad ska dom göra annars då, om han vägrar sova i vagn som han brukar göra? Låta honom vara vaken, och därmed vara trött och grinig?

Jag tycker att dom åtminstone borde ha ett alternativ. Vad gör dom om det är -30 och snöstorm ute då? Får inte barnen sova middag då eller ”tvingar” dom ut dom i kylan att sova ändå? Mina barn ska då inte sova ute i det vädret. Oavsett hur mycket kläder och filtar dom får ha på sig!
För själva är personalen inomhus, åtminstone var dom det idag. Dom har en babyvakt så att dom hör barnen och så går dom ut och kollar till dom då och då och som idag, när det började regna, går ut och drar på regnskyddet.

Det är så väldigt sant att inskolningen är till för både barn och förälder. Man får en insikt i verksamheten som man inte skulle ha fått om inskolning inte fanns och på dessa fem dagar är det flera saker jag höjt ögonbrynen åt. Det här är en av dom…