Tänk att så små barn kan vara så elaka. Damien är på Kevin konstant och rivs, slåss och slår honom med leksaker. Kevin är ett stort blåmärke hela han snart. Och det är liksom helt oprovocerat också. Från att leka snällt med varandra och skratta så vänder han humör på en femöring och smäller till sin bror.
Stackars liten Kevin 😥
Damien har inga större problem att säga förlåt och ger kram och puss efteråt. På uppmaning, vill säga. Men det hjälper ju föga när han är på Kevin igen efter fem minuter. Jag kan ju omöjligtvis sitta mellan dom hela tiden.
Men visst, det händer faktiskt att dom leker snällt med varandra också. Fast det är sällan någon lång stund.
Igår skvätte jag i lite flaskfärg och badskum i badkaret och så satte på lite rinnande vatten. Då lekte dom bättre med varandra än vad dom gjort på länge…
Hoppas verkligen att detta är en fas så att dom inte kommer att vara som hund och katt hela livet!