Suck!
Dessa eviga bråk och slagsmål… 🙁
Minsta lilla grej kan utlösa ett bråk och det går från 0 till 100 på 2 sekunder. Från att ha skrattat och haft jätteroligt tillsammans så kommer nån och gråter och är blodig en minut senare.
Här satt dom på sitt rum och lekte snällt med varandra och pratade om nåt pussel. Sen hör jag hur dom börjar skrika på varandra, och det gör dom ju femtioelva gånger om dagen, så inget jag direkt reagerar över.
– Mamma, Kevin slog mig!, kommer Damien och säger.
Jag bara suckar och tänker på hur less jag är över dessa bråk dagarna i ända. Så kollar jag på honom när han kommer inom synhåll och ser att han är blodig i hela ansiktet. När han tittar ner på händerna så ser han att han har blod på händerna efter att ha tagit i ansiktet och då kommer tårarna och riktigt gråt. Det är ju skillnad på gråt och gråt och man hör ju om det är gnäll-gråt, vilket det oftast är, eller ledsen-gråt.
Jag kramar om Damien och torkar av honom blodet. Då kommer Kevin flinandes och säger att Damien slog honom också. Mycket riktigt så hade Kevin bit- & ritmärken. Att det kan gå så fort och ska bråkas över allt. Jag fattar det inte! Det är skitgrejer som det blir slagsmål över. Som nu, då dom inte kunde komma överens om vad figuren på pusslet heter 😯