Van Gogh och Picasso

Föräldraskapet är en lång serie av utmaningar. Den ena perioden av prövning avlöser den andra och man hinner precis lära sig hantera den nya situationen innan det är dags för nästa, och man får försöka lära sig en ny taktik och vad som fungerar i den nya perioden.

Som tur är, så glömmer man lätt dom passerade faserna. Eller så kanske man helt enkelt förtränger dom för att orka nästa prövning 😛

Här hemma är det två små bossiga 4 åringar som kan växla i humöret på en femöring. Och det bråkas så att dom är fulla av blåmärken båda två. Och så denna ”kreativa” sida som kommer fram i den här åldern, som gör att hemmet ser ut som som om Van Gogh och Picasso haft pysselstund här… i en orkan.

Maktkampen här hemma driver mig till vansinne. Det är inte bara ett barn som prövar mammas tålamod, utan två. Så det är alltid nån som är på ”humör”, om det inte är båda samtidigt. Det är som om dom testar hur långt dom kan gå innan mamma bryter ihop eller går i taket, och det ska tjafsas om precis allt.

En helt vanlig morgon (dag och kväll) hos oss:
Ska ha yoghurt, vill ha gul sked, brorsan vill också ha gul sked, det blir skrik och slagsmål över gul sked. Mamma tar gul sked, ingen får ha gul sked. Det blir hysteri och yoghurten vägrar ätas med annan sked. Mamma tar bort yoghurten. Det blir utbrott på golvet och det kastas med stolar och det skriks efter yoghurt. Mamma tar fram yoghurt. Yoghurten puttas bort. Mamma tar bort yoghurten igen. Det blir ett nytt utbrott och skriks efter yoghurten.
Efter en halvtimme av skrik, smäll i dörrar och kastande av saker, så går yoghurten ner i hyffsat lugna former.
Vill ha kläder. Får välja själv. Alla tröjor sticks. Strumporna vill inte på. Byxorna sitter fel.
Utbrotten börjar om…

Men då och då om dagarna så kan dom faktiskt leka snällt med varandra. En stund i alla fall. Tills någon tar en krita eller legobit som den andra vill ha, eller ”gör fel” i den andres tycke. Och detta skyllande på varandra hela tiden! Ibland kommer nån och skvallrar över nåt som brorsan gjort, och när dom gjort något dumt så är det alltid brorsan som gjort det.

Just nu är det stort intresse för att rita, klippa och klistra. Men dom håller sig inte till papper, utan klistrar klippta små microbitar av papper på möbler och dörrar och målar på densamma.

Ja, även på sig själva målar dom och tycker att dom är så fina i sina ”tatueringar”.

Efter ett antal dagar av ritande på både sig själv och på möbler, och lika många tillsägelser, så har nu alla tuschpennor fått möta papperskorgen och dom har nu enbart kritor att rita med. Det är ju i alla fall svårare att måla på kroppen med och går att ta bort med ett suddgummi från golv och möbler.

 


4-år är på många sätt en harmonisk ålder. Barnet är aktivt, nyfiket och roligt. Men runt 4 år kommer barnet in i en intensiv utvecklingsperiod och som vid all utveckling kan det också bli jobbigt. Det kan bli en kamp om makten hemma och till synes små motgångar kan göra barnet rasande. Nu är barnet inte lika lätt att avleda längre.

4-åringen har en bra självkänsla och tror på sin egen förmåga. Världen öppnar sig och barnet söker sig allt längre från sina föräldrar, men behöver förstås också den trygga basen hemma. Ena stunden stor och kapabel, nästa stund liten och behövande. Det är motsatsernas tid.

Kompisarna blir allt viktigare. Barnet lär sig ta hänsyn, samarbeta, kompromissa, vänta på sin tur och empatin vaknar. Förstår och vet allt mer, också om hot och faror och blir därför ofta mer ängsligt. Vågar till exempel inte gå på toa själv. Mörkrädsla och mardrömmar är vanligt liksom tankar på döden.

Kroppsligt händer också mycket. Vid 4 år försvinner det bebisrunda. Barnet lär sig behärska kroppen och övar på att gå balansgång och hoppa högt och långt. Så kallad växtvärk är vanligt. Det är svårt att vara stilla.”

Psykologiguiden

Lämna ett svar