Igår ringde dom från dagis och berättade att Damien ramlat ner från en stol och fått ett jack i läppen. ”Ett rejält jack”. Tydligen hade han stått på en stol och omständigheterna hur han slagit sig framgick inte annat än ”han ramlade ner”, så gissningsvis var det ingen som såg något förrän skadan redan var skedd och dom reagerade över ett skrikande barn som det sprutade blod ur munnen på.
Olyckor kan hända, det säger jag inget om, men det är långt ifrån första gången mina barn kommit hem blåslagna. Och det är alltid barnet i fråga som det är ”fel” på. Kevin var ju i fel längd och det var därför han sprungit in i en bordskant. Kevin kunde helt plötsligt inte gå i de skor han han haft i flera månader och det var därför han snubblade i ett potthål på gården…. Ja det är liksom inte alltid andra omständigheter än bristande uppmärksamhet som är orsaken till att barnen skadar sig! Barnen slår sig hemma också, det gör ju alla barn förr eller senare. Men dom har aldrig fått såna omfattande skador som dom fått på dagis. Med tre personal på 15 barn, varav flera av dom är ettåringar (och alltså inte lika livliga) så tycker man att dom borde kunna ha bättre koll.
Jag lämnade jobbet för att åka och titta på Damiens skada för att avgöra om vi behövde åka in till vårdcentral eller tandläkare akut. Damien började direkt gnälla när han såg mig och sprang in i min famn och visade sin läpp. Jo då, det var ett hyffsat stort jack på insidan läppen, men jag blev fundersam över att han även hade skrubbsår på utsidan och ner mot hakan. Det måste ha varit en rejäl vurpa! Förutom att Damien blev lite mammig-gnällig när jag kom så var han på glatt humör och visade såret utan några tecken på att det gjorde ont. Jag beslutade därav att det inte fanns någon anledning att söka akut vård och lämnade kvar honom på dagis för att åka tillbaka till jobbet.
Idag blir det till att ringa tandläkaren för att få dokumentation över Damiens skada. Även om det inte ser ut som att tänderna fått sig en smäll så kan ju de permanenta tänderna ha blivit skadade ändå.