På facebook kommer det då och då ”Dina minnen” i flödet. Det är då foton eller videos som man postat på dagens datum för x antal år sedan. Man märker verkligen hur snabbt dom växt upp alltså! Från att ”nyss” ha tultat omkring i blöjor och man fått gissa sig till vad dom säger, så är det nu små personer som, mer eller mindre, klarar sig själva.
Det börjar bli väldigt trångt att samsova. Dom snurrar runt i hela sängen och har sina armar och ben överallt. Jag fattar inte hur dom själv kan sova som dom gör 😆 Det händer till och med då och då att Kevin ramlar ur sängen för att han blir utputtat eller breder ut sig så att tyngdpunkten blir tokig och han trillar ur. Men inte reagerar han värst mycket för det. Han fortsätter att sova sittandes eller liggandes på golvet 🙂
Att ta på sig kläder när man ska gå ut är en självklarhet, även om det inte alla gånger blir så lyckat klädval. 😛
Men konsekvenstänket, eller vad jag ska säga, har börjat att visa sig. Att torka sig efter man varit på toaletten, att ta på sig så man inte fryser, att självmant ta undan tallriken eller kasta saker i soppåsen och att ställa tillbaka saker på sin plats. Visst fungerar det inte alla gånger, men det kommer mer och mer.
Kevin har börjat blivit väldigt petig med kläder. Inget passar eller så säger han att det är Damiens. Förut har han inte brytt sig om tröjan är lite för stor eller strumporna lite för små. Nu blir han arg om den långärmade tröjan går nedanför handleden. Och dessa lappar och trådar som han ska klippa bort på allt! Visst finns det tvättrådslappar som kliar, men det är ALLA lappar han gnäller om. Ser han en liten, liten, tråd sticka ut från en vante, så ska den klippas bort, annars vägrar han ta på sig vanten. Undra vad det är för fix idé han fått?! 😮
Dom leker mer eller mindre ensamma och kan, under längre och längre stunder leka snällt för sig själva. I alla fall rollekar. När det kommer till leksaker, typ som lego eller actiongubbar, så blir det oftast bråk för att nån vill ha vad den andra har. Även om det finns två identiska saker så är nån halvtrasig eller så orkar dom inte leta efter den.
Det är i alla fall väldigt roligt att höra dom konversera, både med varandra och sig själva när dom leker ensamma. Ibland undrar man vad dom får allt ifrån och jag har svårt att hålla mig för skratt många gånger.
Igår satt vi och myste i soffan och jag gav Kevin en stor puss.
– Usch, den pussen var inte god.
– Nähä, varför var inte den god då?
– Den smakade inte vanilj.
Hahaha.