Vad mycket det är i vardagen som man tar för givet egentligen. Små obetydliga saker man gör på rutin varje dag, men som faktiskt kan vara ett rent helvete för andra. Man kan ha något permanent fysiskt hinder som gör att man har svårigheter eller över huvud taget inte kan utföra alla dessa små vardagssysslor. Eller som gravid…
Redan förra gången jag bäddade rent i sängen så var det påfrestande, men nu var det ett helt jäkla företag att få det gjort! Magen är i vägen och värker, för att inte tala om ryggen! Det tog mig säkert tre gånger så lång tid och jag fick vila mellan varven. Den här gången tog jag det säkra före det osäkra och la även ett sånt där plastlakan man har till barn i sängen. Så nu är den redo för vattenavgång (även om det är flera veckor för tidigt än!). Kom på att jag även behöver ett sånt lakan till bilen, så det måste jag försöka komma ihåg att köpa. Skulle vattnet gå där… ja, det är inte det lättaste att försöka få ren en bilstol!
Diska, laga mat, vattna blommor, dammsuga, damma, torka golv, hänga tvätt, handla, bära matkassar, köra bil… ja det är mycket i vardagen som blir väldigt påfrestande och ibland vill jag bara sätta mig ner och grina för att det känns så jobbigt och gör ont! I flera veckor har jag gått och tittat på mattan på balkonggolvet som verkligen behöver en dammsugning, men jag orkar inte stå på alla fyra och gnugga bort alla förbenade hårstrån som sitter fast värre än klister. Badrumsgolvet och brunnen är det samma sak med. Det känns aldrig riktigt rent om det inte knäskuras, och det har jag heller inte kunnat gjort på flera månader.
Det känns som att skiten bara växer här hemma. Är egentligen inte så känslig över lite skit i hörnen, så att säga. Men när det byggs på i flera månader… usch vad smutsigt det känns här hemma. Och det ska jag ta hem två små barn till så småningom! 😮