Vad snabbt det går! Jag tycker det är något nytt som händer nästan varje dag.
I morse efter morgongröten satte jag ner Damien på golvet medan jag torkade av Kevin. Då känner jag att det drar i min morgonrock och tittar ner. Min duktiga pojke hade själv dragit sig upp och stod på knäna. Lagom till mellis hade han tagit ytterligare ett steg i utvecklingen och, från knästående, ställt sig upp. Visserligen genom att hålla i mig, men ändå… 😀
Nu får man börja städa undan allt på bänkar och bord, för i den här takten lär han nog snart knalla omkring längs möblerna.
Hela eftermiddagen spenderade vi med barnens farmor. Och kors i taket med spritpenna… Damien åt mat och gapade stort efter mer!! Det har nog inte hänt sedan han ammade.
Men kladda och leka med mat, det är en annan femma 😛
