… eller i det här fallet jag. För det är precis så det luktar här hemma nu.
Tänk att spylukt sprider sig så fruktansvärt och hur mycket man än torkar tycker man att det luktar spya.
Kevin har spytt flera gånger nu på eftermiddagen och jag håller tummar och tår för att det helt enkelt är överfullt i magen och att det inte är magsjuka på G. Han har ju legat helt still på mage när han spytt, så det är ju rörelserelaterat i alla fall.
Nu har jag slängt in allt utom Kevin i tvättmaskinen, så hoppas att jag slipper den där fräna magsyredoften som får en att kväljas. Men trots det, så tycker jag mig känna lukten. Den liksom bosätter sig i näsborrarna på nåt sätt. Urk!
Undra hur tidigt barn kan börja prata egentligen. Det är ju mycket ljud dom har för sig, men ibland kan jag svära på att dom säger mamma, eller ’mam’. Visst… det är ett enkelt ljud att göra, men ibland är situationen sådan att det är logiskt att dom faktiskt skulle säga mamma. Som när dom är griniga och vill upp från matstolen. Damien har ju börjat fatta det där med att sträcka upp händerna också när han vill komma upp. Så i sammanhanget verkar det verkligen som att han säger ’mam’ som i mamma.
Jag såg förut att det saknades ett inlägg den 13:e. Jag hade visst glömt att trycka på publicera, men nu är det gjort i alla fall 🙂