Tårar över tutte

Jag är så stolt över Kevin att jag blir lite tårögd. Han är så tapper i sin nappavvänjning och har nästan blivit som en ny liten person nu när han inte längre har nappen. Han är mer pratglad och gosig. Kevin var inte mycket för pussar och kramar förut utan ville mer bara ha närhet, typ att jag skulle sitta bredvid och hålla om honom. Men nu är han en riktig myspropp 🙂

Den här bilden tog i torsdags, den allra sista gången som han hade napp. Målet var att bli nappfri på en vecka, det vill säga till 3 års dagen, och det verkar som att det lyckas.

Första kvällen blev det en hel del gnäll, andra dygnet frågades det efter nappen flera gånger, tredje dygnet konstaterades det att källarmonstret tagit nappen och sen han inte pratat om nappen alls vad jag kan minnas. Det som jag däremot har märkt är att Kevin blivit svårsövd. Från att ha somnat på 10 minuter har det tagit runt timmen. Det ska pratas, frågas om tusen saker och viskas med den uppsjö av gosedjur han vill sova med. Det blir lite bättre för varje kväll, men han har svårt att komma till ro på samma sätt som med nappen. Men jag kan nog med säkerhet säga att nappen nu är ett minne blott. 🙂