Vi föräldrar erbjudande

Ja, nu snackar vi inte tidningsprenumeration här…

Något som kuratorn varit tydlig med är att vara välinformerad i sitt beslut. Oavsett vad beslutet är eller kommer att bli. Ja, det är ju väldigt mycket tankar och känslor som snurrar i princip varje vaken minut. Och ibland till och med i sömnen.

Som jag skrivit tidigare så har ju mitt beslut ändrats fram och tillbaka hela tiden och jag verkar aldrig komma nån vart. Och det har inte blivit lättare direkt heller med att försöka informera sig själv. Eller… det är väl kanske fel ord att använda. För att informera sig själv måste man ju också ta del av information och mycket av det material man läser får tankarna att spinna och framför allt föreställa sig hur livet skulle vara med barn. Må hända att det är moderskänslor eller någon genetisk instinkt man har… men ju mer jag läst desto mer har också tanken på livet med barn sjunkit in och känns inte så skrämmande och avskräckande längre.

Många tankar har handlat om det praktiska runt barn, framför allt tvillingar och logistiken runt det hela och främst som ensamstående.

Ett material jag då bläddrade i för att försöka hitta någon hjälpsam information var tidningen Vi Föräldrar Gravid. Men det fanns inte något som helst att läsa om varken tvillingar eller min andra stora fundering… vad är ”rätt” val och hur kommer man fram till det?

Jag skrev i alla fall ett mail till redaktionen och efterlyste just sånt som handlar om detta utifrån mina förutsättningar och omständigheter.

Redaktionschefen svarade efter några dagar med att en tidigare utgåva av tidningen handlat om tvillingar och hon erbjöd mig att få denna tidning skickad till mig.

Några dagar senare fick jag ett mail från en skribent/fotograf för samma tidning som ville göra ett reportage om min historia. Från graviditet till bäbisar.

Erbjudandet var både smickrande och skrämmande.

Först och främst är jag ju inte helt säker än på att det ens blir några bäbisar i slutändan och jag är ju såklart även bekymrad över pappans integritet. För jag vill absolut inte att han ska komma i kläm på något sätt av något sånt här. Han vill inte vara delaktig och ska då heller inte behöva offentliggöras om han själv inte vill det.

Efter lite funderande svarade jag ärligt att utgången ännu ej är säker, men att jag oavsett är villig att ställa upp på ett reportage för att förhoppningsvis ge andra de råd och stöd som jag själv saknat. Men kravet för detta var att det inte skulle finnas någon som helst indikation på pappans identitet och att han, på alla sätt och vis, måste hållas utanför detta.