Den ultimata lyckan!

Ajaj… Det känns som att jag suttit böjd i två månader… eller vänta nu.. det har jag ju! 😛

Baken och ryggen gör bara mer och mer ont och nu är det nästan så jag inte kan sitta still längre för att det känns som knivar i ryggen. Att amma är en ren pina. Hur jag än sitter så gör det ont i ryggen. Suck!
Jag har provat mig på amningskudden igen. Den fungerar bättre nu när pojkarna blivit större, men det krävs att man själv har en uppsjö med kuddar bakom ryggen, annars blir det ett stort hål vid min mage, som då pojkarna åker ner i. Men eftersom den är rätt hård och kompakt så kommer dom närmare bröstet och sjunker inte ner lika lätt, som dom gör med sovkuddarna jag brukar använda. Så förhoppningsvis kommer det att hjälpa lite för ryggen då jag lite behöver böja efter för att dom ska nå bröstvårtorna när dom börjar sjunka ner. Men det är ju inte någon mirakelkur direkt, så det lär jag ju inte känna av än på ett tag i så fall.

I går var det ingen tvekan. Jag har ju varit lite lur på om det var muskelryckningar eller inte, men igår tittade Kevin storögt på mig och sprack upp i ett leende. Och det gjorde han flera gånger under dagen dessutom. Såååå härlig syn! 😀
Det går inte att beskriva hur underbart härligt det är att se sitt barn le mot sig för första gången. Det är en ultimat bekräftelse på att dom är lyckliga och mår bra och att det är en själv som är orsaken till det.

I natt fick trollungarna en liten tremänning också. En liten tjej som är lika stor som Damien är idag. Bara tanken på att klämma ut Damien… Aj!

Idag var det första träffen för föräldragruppen. Oj, vad små trollungarna är mot alla andra! Ena barnet var en klump på 9 kilo! Alltså som mina sammanlagt. Visserligen lite mer än 2 månader äldre, men ändå…
Träffen var mest en presentation av barnen, vad vi vill att träffarna ska handla om och en snabbis med babymassage.

Sen blev det hem en snabbis och mata pojkarna innan det var dags för nästa besök; neonatalen.

Jag hade fått för mig att neobesöken skulle handla mer om psyke och såna saker, men det var en helt vanlig hälsoundersökning. Maria på BVC kollade ju vikten i måndags, men det gjordes även nu. På 2 dygn har Kevin gått upp 105 gram och Damien 170 gram! Dom har blivit 2 cm längre också än var dom var förra måndagen. Vad snabbt det går! Hoppas det börjar plana ut snart, annars kommer jag ha riktiga julgrisar till barn, lagom till tomten kommer 🙂

Barnsköterskan på neo har träffar pojkarna förut, och jag känner även henne lite lätt privat då hon är en bekant till familjen, och hon var helt lyrisk över hur stora och góa dom blivit *superstolt*.

Damiens märken i nacken (visst har jag nämnt dom va? Röda märken som ser ut som klösmärken, fast det inte är någon hud som klösts bort) var tydligen storkbett. Dom kan komma och gå och barnsköterskan hade till och med kvar sina än idag och dom syns mest vid värme. Dom mörka fläckarna i Kevins smultronmärke (det har jag också nämnt va?) upplyste jag om, men det var tydligen inget farligt eftersom att ingen reagerade på det annat än ett ”jaha”.

Men allt var inte guld och gröna ängar. Jag fick även ett tråkigt besked; Kevin har börjat fått platt huvud 🙁
(Konstigt att Maria på BVC inte reagerat på detta. Hon mätte ju huvudomfånget förra måndagen så då torde hon ju sett det?! )

Jag visste ju om att barn kan få det eftersom att deras skallben fortfarande är mjukt och alltså formar sig. Så jag har varierat liggställning för barnen. Trodde jag i alla fall. Kevin måste ha en tendens av att vända sig åt ett och samma håll ändå. Det är tydligen inte ovanligt att barn har en favoritsida att ligga på. Tur i oturen så har det inte gått så långt, så det finns fortfarande chans att huvudet formar till sig igen.

Jag blev ordinerad kudde för barnen. Det trodde jag inte att man fick använda, så det har jag bara haft i vagnen och när jag haft dom under uppsikt. Alltså inte på nätter eller på dagarna när dom sovit. Men kudde som dom alltså ha tills att dom börjar vända på sig. Då ska man ta bort kudden eftersom att dom annars har större risk att kvävas om dom snurrar runt på magen i sömnen.
Jag ska även ha Kevin i magläge när han är vaken och ska ”bulla” upp honom när han sover så att han inte har möjlighet att vända sig.

I övrigt så tyckte läkaren på neo att det går så bra för pojkarna att det inte finns någon anledning för dom att fortsätta följa dom. Så nu är vi helt ”borta” från neo och nu är det bara BVC som gäller. Redan i morgon är första läkarbesöket där – som också det är en hälsoundersökning…

Kommentera