Grintroll

Jag hade tänkt att jag skulle lägga upp ett filmklipp som jag tog igår, men dagen har varit helt snurrig och ärligt talat skitjobbig så jag orkar helt enkelt inte sätta mig med det nu.

Jag har precis fått i mig dagens första tuggor med mat så det känns lite bättre än vad det gjorde för en timme sen, men jag är ändå så slut så om jag la mig ner nu så skulle jag somna på tre röda. Men det går inte… Köket ser ut som en bomb slagit ner där, så jag måste fixa det först innan jag får krypa ner bredvid pojkarna.

De senaste tre dagarna har varit ett riktigt… helvete vill jag väl egentligen inte använda för det finns ju dom som har det mycket värre, men det är verkligen på smärtgränsen för vad jag pallar med, alltså.

Sisådär ja! Där vaknade Damien och väckte Kevin till på köpet. Fastän dom låg i två skilda rum!

Sådär, då är jag tillbaka vid tangenterna… Med Kevin i knät så jag får skriva med en hand! Damien lyckades jag få att somna om när han fick lägga sig i min säng.

I 1½ månad eller så, så har jag ju haft nattgnälliga bäbisar. För 3 dagar sen så började det även på dagtid 🙁

På nätterna har jag ingen aning om vad som utlöser gnället, från att då ha sovit gott, haft hyffsad nybytt blöja och är relativt nyvaken. Det är ju liksom inget som hjälper heller. Man provar allt femtioelva gånger och till slut är det något som får dom att somna om – i typ en timme.

Men jag listade snabbt ut vad daggnället beror på.

Och där satte Damien igång igen….

Tillbaka igen. Kevin var snäll nog att leka i babygymmet medan jag nattade om lillebror.

Dagarna… dom har båda ett extremt närhetsbehov och ska ha konstant uppmärksamhet. Något jobbigt när båda två har sån period samtidigt!
I bästa fall så räcker det att jag är inom synhåll och pratar och sjunger med dom. Det är såna gånger jag kan diska, hänga tvätt, laga mat etc. I värsta fall duger inget annat än att bäras omkring i mammas famn. Då har jag inte armar och händer (eller rygg!) så det räcker till och har nästan alltid en grinig bäbis kvar på golvet eller i sängen.

Dom sover 2-3 gånger per dag, men sällan längre än 30 minuter i taget och nästan aldrig samtidigt. Det ger inte mycket tid till något annat alls kan jag säga. Som idag då klockan passerat 17 innan jag fått i mig något i magen över huvud taget! Men visst, lite egentid kan jag få emellanåt. Har jag ena sovande och den andre i knät så kan jag faktiskt surfa ett tag på internet innan knätrollet är less 🙂

Mornarna har jag oftast för mig själv dock. Grabbarna väcker mig runt 6 tiden. En bra dag så somnar dom om efter att ha fått mat och sover faktiskt en timme eller två. Men jag själv kliver upp och tar mig en kopp kaffe och sätter mig framför datorn en stund och försöker även hinna med lite pyssel.

Denna vecka har jag faktiskt hunnit med att pyssla ihop 3 hela saker 😀 Hahaha. Ja, om man bortser från några timmar igår då jag hade pysselsällskap här – men det är ett inlägg för en annan gång 😉

Napphållare/Leksakshållare är det jag pysslar med för stunden. Dessa är helt handgjorda – inte ens symaskinen har fått hjälpa till – och finns att köpa i flera olika varianter i Nytt & Begagnat från 25 spänn.

2 thoughts on “Grintroll

  1. Fy, de där perioderna … Aaaarghhh!
    En klen tröst just där och då att det går över:-/
    En viss tröst finns väl också i teorin att skrikandet/klängandet beror på att bebisen genomgår en utvecklingsfas. Har du läst ”att växa och upptäcka världen”? Intressant även om man inte kan/bör se den som en exakt mall över vad som bör hända när. Vi föräldrar ger en kort sammanfattning här: http://www.viforaldrar.se/Forsta-aret/De-sju-utvecklingssprangen?p=1#body
    Det ska tydligen även finnas en app som heter ”The wonder weeks” med lite fylligare sammanfattning.

    Som du skrev i går så är det lätt att drabbas av akut dåligt samvete när man blir sådär tokarg och less, för TÄNK om något skulle hända ens älskade barn just då? Men … det går ju inte att kontrollera sina känslor eller sin utmattning hela tiden. Och det går inte att ständigt vara rädd för att det värsta ska hända. Och även när man får tokspel så älskar man ju trots allt sina barn över allt annat. (Jag brukar försöka säga det till min treåring om vi har bråkat, att ”även om vi bråkar och jag skäller på dig så älskar jag dig, alltid”. Jag vill att han ska få bekräftelse på att kärleken är ovillkorlig och alltid finns där, han ska aldrig behöva tvivla på att jag älskar honom även om jag blir arg. Han brukar säga att han förstår det och det tror jag faktiskt att han gör:-)) Dessutom … även om man inte alltid gör det på det smidigaste och mest pedagogiska sättet så är det ju viktigt att som förälder sätta gränser. Det gäller bara att försöka komma ihåg vem som är vuxen;-) Förresten så rekommenderar ju experterna just att man ska lägga ner barnet och gå ut ur rummet när man känner att man inte pallar. Klart bättre än att gå till handgripligheter …

Kommentera