Pojkarna har nyligen somnat och jag sitter här med en liten sjuåring som snällt väntar på att moster ska skriva färdigt. En helt fantastisk 7 åring dessutom! Maken till snällare barn får man leta efter. Visst har hon sina stunder också, men dom är väldigt få och korta.
Hela veckan som jag spenderat hos min syster har hon hjälpt till med grabbarna. Suttit och lekt med dom på golvet, roat dom när dom varit ledsna, kommit med blöjor och tvättlappar och gett dom snacks och vatten. Så skönt att kunna få gå på toaletten, bära matkassar eller vagn, och då ha någon som kollar till pojkarna. Nu har det varit extra viktigt med den delen då dom är väldigt rörliga och gärna vill undersöka dom två hålen i väggen, dra i kablar och använda den heta spisen att stå emot.
Lilljäntan ville till och med åka med mig de 60 milen hem, så än är hon inte less på sina småkusiner i alla fall 😛
Konstigt egentligen… tyvärr blir det ju så att äldre barn ofta kommer i skymundan och inte får ta så stor plats när det är yngre barn med. Speciellt bäbisar. Jag kan nog inte räkna alla gånger hon blivit schyshad för att pojkarna sover eller ska somna och hon har fått gått in på sitt rum och stänga dörren flera gånger för att inte ”vara i vägen” eller leka för högt.
Jag hade tänkt att spendera den här kvällen med att packa medan syster är och svänger sina lurviga, men nja… jag ska nog ta och mysa till det med lilljäntan och kolla på Disneys Skönheten och odjuret och smula maaassor av chips i hennes säng istället 😉