Tantrum

Mammahjärtat gråter… Tycker inte mina barn om mig längre?

När jag kommer för att hämta barnen från dagis är dom inte ett dugg glada över att se mig. Tvärtom… Damien går till och med så långt att han blir ledsen av att se mig. Han springer åt motsatt håll, slänger sig på golvet, stretar emot, försöker få pedagogerna att ”rädda” honom från den elaka häxmamman som är där för att stjäla honom.

Fy, vad ont det gör i hjärtat på en mamma då. Att sin älskade son absolut inte vill följa med utan vill vara kvar med dagispersonalen.

Hela vägen hem är det samma visa. Barnen springer åt varsitt håll, ingen hemåt. Försöker man bära dom blir dom som tunga potatissäckar som ligger platt mot backen och inte alls är medgörliga.

Det är värsta träningspasset att få hem dom innanför dörren, och det brukar alltid sluta med att jag har två sparkande, skrikande barn hängandes under vardera arm den sista biten och upp för trappen i trapphuset och till sist får jag lyfta in en efter en in i lägenheten och försöka hindra försten in från att springa ut igen.

Jag försöker muta med allt möjligt för att få dom att gå hemåt frivilligt, men inget fungerar. Jag kan ibland muta dom med lekparken, som är precis utanför vår port, men det är bara att skjuta problemet framför sig. När det är dags att gå in har jag ännu mer motvilliga barn som skriker som stuckna grisar.

image

image

Väl inne är så kvarstår det att få av dom ytterkläderna. Innan jag lyckats fått av dom dessa så har dom sprungit runt i hela lägenheten, i soffan inkluderad, och smutsat ner med sand, lera och annat smuts som ytterkläder och skor lämnat ifrån sig.

Suck! Jag är helt slut varje dag vi kommer hem från jobb och dagis, så jag orkar knappt hålla ögonen öppna efter att jag nattat barnen.

2 thoughts on “Tantrum

  1. Har du provat att avvakta lite? Heja på barnen och sedan gå och kolla torkskåp, städa på hyllan, prata om dagen osv utan att försöka locka dem utan ignorera om de inte tar kontakt själv. Många barn hinner då acceptera att det är dags att bryta situationen och bearbeta det mentalt.

    Annars kan det vara en idé att ringa fem minuter innan du kommer så personalen kan berätta att du är på väg och att de ska gå hem.

    1. Jag brukar stå i dörröppningen och låta dom leka färdigt och plocka undan leksakerna innan dom kommer. Men så fort Damien ens ser mig så börjar hans humör eftersom att han vet vad som är på gång. 🙁
      En av pedagogerna har dock väldigt bråttom hem så när mina är sist kvar och det är hon som stänger så är hon väldigt snabb att ta ut barnen till omklädningsrummet och sen piper hon iväg innan jag ens hunnit tagit fram deras kläder :/ Andra stannar till och med kvar och hjälper mig ta på barnen kläderna och pratar om hur dagen varit.

      Jag kommer alltid samma tid +/- 5 minuter beroende på trafik, så kan ju be personalen att förbereda. Tack för tipset.

Kommentera