Dagligen läser man om alla hemskheter som pågår i världen… Och även här hemma i Sverige.
I våras hämtade polisen en förskolelärare från ett dagis i mitt bostadsområde. Mannen hade datorn fullproppad med barnpornografi.
I vintras fick ett barn sin rullstol stulen, inte bara en utan två gånger inom loppet av en månad. Även detta skedde i närheten av där jag bor.
Folk blir svindlade, mördade och utsatta för de mest brutala brotten. Och ingen kan hindra att det sker, bara försöka lindra skadan när den redan skett.
Vilken hemsk värld jag skaffat barn i. Dom kommer att få växa upp i detta samhälle som knappast blir bättre med tiden.
Men så händer det någon katastrof i detta land och man får bevis på att medmänskligheten, styrkan och viljan att hjälpa andra, helt osjälviskt, finns här.
Just nu härjar en stor brand på ungefär 1,5×1 mil i Västmanland och många djur och människor står utan bostad, kläder och mat. Det är nu Sverige enas i en stor hjälpaktion. Statsmakten, försvaret, hjälporganisationer men framför allt privatpersoner. Det är tydligt att vi svenskar finns här för varandra när det verkligen gäller!
Företag sponsrar med mat, boenden och andra dagligvaror. Privatpersoner lastar släp fulla med insamlade saker och åker halva Sverige för att dela ut till de utsatta och även brandmän och frivilliga som arbetar med släckningsarbetet och evakueringen. Folk i närheten öppnar upp sina hem, stall och ladugårdar för att ge husrum åt de behövande.
Och jag tror det finns massor av fler människor som, precis som jag själv, sitter hemma och önskar att man aktivt kunde hjälpa till.
Naturkatastrofer brukar oftast vara undantagna försäkringsersättning så de familjer som fått sina hem förstörda på ett eller annat sätt kommer att behöva all hjälp de kan få för att komma på fötter igen. Och jag slår vad om att vi då kommer att slå våra plånböcker ihop och bidra till deras nya framtid. Jag vet att jag kommer att göra det i alla fall…
Nog finns det hopp om framtiden ändå.