Jag har skrivit om ämnet förut, men nu har det blivit aktuellt igen…
När pojkarna var 18 dagar gamla så fick jag beskedet att deras avföringsprov visat positivt på antibiotikaresistenta tarmbakterier; ESBL. Det är ingenting som dom mår dåligt av eller påverkas av annat än den dagen dom blir sjuka då många vanliga antibiotika inte fungerar eftersom att bakterien motverkar dess effekt. För små barn, speciellt spädbarn, kan ju det vara förenat med livsfara om det vill sig riktigt illa. Så det är ju viktigt att man får rätt antibiotika på en gång.
När vi besöker en vårdinrättning så ska dom ta speciella sanitära åtgärder. Särskilt om pojkarna vistas där nakna. På akutmottagning, barnklinik, neonatalen, infektionsmottagningar etc. är det väldigt viktigt att rätt åtgärder tas då det är större risk för smittspridning. Något som jag dock tycker är väldigt konstigt… när jag besökt barnakuten och primärjouren så har jag själv fått upplysa om detta. Trots att varningsmarkering ska finnas i pojkarnas elektroniska journaler (SysTeam Cross)
Läkare som upptäcker en smittbärare har anmälningsplikt till SMI, smittskyddsinstitutet och om smittan hittas på en avdelning så kan den i värsta fall behöva stängas och material för hundra tusentals kronor kan behöva kastas då det finns risk att dom är infekterade. Personal som blivit smittad kan även bli avstängda om det rör sig om extra infektionskänsliga avdelningar.
Det som dock förvånar mig är att bärare av antibiotikaresistenta bakterier inte har upplysningsplikt. Jag som förälder behöver alltså inte informera någon om att mina barn bär på denna bakterie. För mig är ju det densamma som att inte upplysa vårdinrättningen om densamma och på så sätt riskera att föra smittan vidare till högriskpatienter!
Man kan bli smittad genom öppna sår eller genom munnen. På ett småbarnsdagis är det ju inte helt osannolikt att bakterien snabbt skulle sprida sig. Någon i personalen byter blöja på pojkarna, bär in barnen i lekrummet och går sedan för att tvätta händer. Hur mycket hann den personen ta i innan händerna blev tvättade? Hade pojkarna några fingrar i stjärten medan dom var nakna och det missades att tvätta händer efteråt och sen leker dom men saker som andra barn stoppar i munnen? Hamnade det någon bakterie på skötbordet som sedan gick över till något annat barn? Stoppade en personal ner ett finger i blöjan för att se om det fanns något deponerat där och sedan glömde tvätta händerna innan den ställde sig och skar upp lite bananer till mellis?
Ja, det finns många scenarion där det är lätt hänt att smittan förs vidare. Speciellt om då personalen inte ens är medveten om att barnen bär på dessa bakterier.
Låt oss nu säga att bakterien tagit sig till ett annat barn. Pappan jobbar på infektionsmottagningen och mamman är höggravid och ska kläcka vilken dag som helst. Den dagen bäbisen så har den gulsot och behöver få behandling. Barnet körs iväg till neonatalen och dagisbarnet vill såklart komma och träffa sitt nyfödda syskon. Vips så har smittan tagit sig in på neo och pappan blir avstängd från jobbet då han också har visat positivt.
Så varför har man, som bärare, inte en skyldighet att upplysa omgivningen om detta. Speciellt då barnomsorgen!
För mig var det självklart att informera dagispersonalen om detta. Jag vill inte ha på mitt samvete att bakterien spridits till någon annan som kanske till och med avlider på kuppen för att den ej fått rätt antibiotika och kroppen inte orkat bekämpa sjukdomen. Visst kan jag inte förhindra att den sprids, men jag kan i alla fall informera om att barnen bär på bakterien så att andra kan göra vad dom kan för att mina riskerna för smittspridning.
Jag hade lämnat patientinformation om bakterien till dagispersonalen samt även lite tips och råd vad man kan göra. Som exempelvis att sprita händer innan man hanterar mat, sprita skötbord, ofta tvätta händer på barnen och dom som hanterar barnen och att även informera föräldrar som är gravida eller föräldrar till barn som behöver antibiotika att berätta för läkare att barnet vistats i en miljö med antibiotikaresistenta bakterier.
Igår kväll ringde förskolechefen. Dom hade aldrig tidigare hört talas om detta men nu googlat och ville tala med en läkare innan vi fick komma tillbaka till dagis. Dom ville försäkra sig om att dom tog rätt åtgärder för att inte sprida smittan vidare. Det är ju jättebra att dom agerar och reagerar. Men jag berättade att läkaren förmodligen skulle säga att dom inte behövde göra ett enda dugg, för det har man ju läst… ”inga speciella åtgärder krävs på förskola”. Men hon ville ändå ha läkarkontakt för att få reda på mer om ESBL och vad man kan göra för att förebygga smittspridning.
Det är ju inte konstigt att det blir utbrott av antibiotikaresistenta bakterier här och var och avdelningar får stängas och saneras. Privatpersoner har inga skyldigheter gentemot omvärlden och vården har inga som helst förebyggande rekommendationer till inrättningar utanför vårdens gränser.
Vill du veta mer om detta? Googla på ”ESBL Förskola” så får du fram mycket bra information.
Min ena tvillingpojke född maj 2012 fick ESBL under vår tid på neo. Han lever idag ned stora hjärnskador då det var svårt att få fram rätt antibiotika. I november 2013 gjorde vi nya avföringsprover som visar att han idag inte har ESBL. Har inte dina barn fått göra nya prover för att se om dom har det kvar?
Nej dom har inte fått göra nya prover. Frågade BVC om det idag och hon skulle höra med barnkliniken om dom glömt att skicka upplysning om detta. (BVC brukar få i uppgift att ta dessa).
Tycker att du resonerar helt rätt ang. att informera för att skydda andra. Synd att det inte finns någon upplysningsplikt (även om det är svårt att kontrollera att det efterlevs – det är säkert där skon klämmer …)
Jo, det är ju sant. Men hade man i alla fall varit informerad om att man åtminstone BÖR upplysa ex. dagis, så är det säkert fler som skulle göra det. Nu förringas det och då tycker man säkert som förälder att det ”inte är nån fara”. Men får någon stackare som blir smittad kan det ju vara väldigt farligt, precis som Sandra ovan skriver.
Eftersom att pojkarna fick det på neo och det var en väldigt omfattande hygienrutin efter det (och då har ju ändå neo en strikt hygienrutin som det är!) så förstår man ju då att det bör tas på allvar också. Jag har alltid eget skötunderlägg med mig och även handsprit. Då minskar jag risken att smitta någon annan samt att pojkarna får någon annans baskilusker.