Förra året började vi en jultradition här hemma – nämligen att måla dekorationskottar till julgranen.
Det var meningen att pojkarnas syster skulle vara med även i år och måla, men det blev ändrade planer så vi fick måla själva helt enkelt 🙂
I fjol grundmålade jag kottarna, men i år har barnen målat dom helt själva. Först med vit färg och sedan när det torkat så har dom målat med glitterlim.
Även julgranen har nu kommit på plats. Förra julen hade jag förankrat den i taket och gjort allt väldigt barnsäkert, men det hade jag inte mycket för då barnen var livrädda för granen och inte gick närmare än en meter 😛
I år gjorde jag inte det. Jag trodde inte att barnen skulle vara lika rädda för granen, men dom kanske hade lite respekt för att den sticks och inte ville leka runt den i alla fall. Eller hur?! Barnen gick fram och pussade och kramade granen 😀
Julklapparna hade jag också lagt under granen. Eller i ett hörn bakom i alla fall. Barnen pekade lite på dom och var exalterade, men något mer intresse än så visade dom inte. Förrän en stund senare…
Jag höll på att ta bort målarfärgsgrejer i köket som barnen lekt med och hör att barnen blir tysta och något okänt svagt ljud hörs från vardagsrummet. Jag går dit och kollar och där har dom krupit ihop i ett hörn i rummet och öppnat en varsin klapp. Inte vilken klapp som helst utan en varsin med deras eget namn på!
Efter lite bannor om att tomten blev ledsen om man tog hans klappar så har paketen fått varit i fred nu i några dagar. 4 dagar kvar till klappöppning borde dom väl klara, eller?
