… Hur länge är ju en annan femma 😛
Igår när grabbarna tog middagsluren så passade jag på att få upp konstgranen från källaren. Med undantag för belysningen så finns det inget löst inom räckhåll för barnen. Åtminstone inte tills att dom kommer på att dra dit pallen och kliva upp på. För pallarna använder dom flitigt för att klättra upp på och ta sig till ställen dom inte borde.
Syrran fråga mig häromdagen varför jag alltid hade en stol på köksbordet. För mig, och många andra, är det svaret givet… För att barnen inte ska dra omkring på den och klättra upp överallt. Men min syster välsignades med världens snällaste barn som, mer eller mindre, suttit på den fläck man satt henne på och lekt med vad helst man gett henne.
Sist syrran träffade grabbarna var i maj, då dom var 9 månader. Då hade dom precis lärt sig att ställa sig upp mot saker. Det ska bli spännande att se syrrans reaktion nästa gång hon träffar mina små vildingar. Bara en av dom är ju en handfull – och nu är det ju dubbel uppsättning av dom!
Men åter till granen…
I förebyggande syfte så har jag förankrat julgranen i taket. Förhoppningsvis kan dom då åtminstone inte riva ner den. Men å andra sidan… Med tanke på att dom lyckats dragit ut gardinstångsfästet, med plugg och allt, från väggen så går inget säkert 😛
Kevin var snabb att snappa upp ordet julgran ’uulga’ och båda är väldigt fascinerande av det färggranna trädet. Men närmre än en meter ifrån vill dom inte gå…. Än 😉