Förra helgen började vi julbaka här hemma. Fast det blev lite småsvårt att låta barnen vara med på så mycket vid knäckkok. Men hälla i alla ingredienser i kastrullen och slicka av slevar fick dom vara med på i alla fall 😛
Men det var ingen höjdare om du frågar grabbarna. Dom är inte speciellt förtjusta i choklad, särskilt inte Damien, och det var sött och klibbade fast i tänderna så skedarna lämnades tillbaka rätt raskt.
I veckan så skänkte jag bort ett par skor och som tack så fick jag en burk pepparkakor. Jag är själv inte så där jättemycket för det, men lät pojkarna få en varsin. Med facit i handen skulle jag inte gett dom det. Hela veckan, från att vi kommit hem från dagis tills att dom gått och lagt sig samt på morgonen innan, har det varit konstant tjat om dessa hjärtan. Och dom nöjer sig inte med en pepparkaka direkt! Jag gömde burken med pepparkakor och visade att dom var slut, men det hjälpte ju föga. Det blev bara ännu mer skrik och gnäll över dessa bruna små kakor.
Idag, luciadagen till ära, bakade vi egna pepparkakor, som planerat sedan tidigare. Det var meningen att barnens syster skulle vara med men hon åkte till deras pappa en dag tidigare än planerat, så vi fick baka själva.
Eftersom trollen gärna sätter i sig Play-doh så trodde jag att pepparkaksdegen skulle slinka ner fortare än kvickt, men den gillade dom inte alls. Däremot började tjatet om pepparkakor igen. 😛
Barnens egna kreationer gräddades, namnades med glasyr och hänger nu i kökslampan som väldoftande juldekorationer.
