8 månader och 16 dagar gamla så åkte första saken i golvet med en redig smäll.
Jag har.. eller hade… en meter hög ljusstake i gjutjärn och längst upp på den en glaskupa i vilken man då ställer ett blockljus. Jag borde ha räknat ut att någon av dom förr eller senare skulle välta den eftersom att dom är på den som sjutton hela tiden. Men jag tyckte att den måste väga för mycket för dom än, men icke sa nicke. Kevin tog snabbt som attan ett hårt grepp och slet till, sen var det glassplitter på hela golvet och två barn som skrek i högan sky av rädsla.
Nu vet jag i alla fall att jag faktiskt kan bära båda barnen samtidigt om jag måste 😛 Med en på varje arm bar jag ut dom i köket och satte dom i sina köksstolar medan jag fick dra fram den gamla snabeldraken och mata den lite. Men jag tycker det är ruskigt ändå med glassplitter. Det är ju så supersmå bitar och inte så lätta och se. Däremot känna!! Jag damsög flera gånger och gick sedan omkring som en geisha och släpade fötterna efter mig på golvet. Men det är ju ändå ingen garanti för att det inte finns nån liten jäkla bit kvar nånstans som bara ligger och väntar på att en inte ont anande bäbis ska krypa över den.
Dra en strumpa istället längsmed golvet när du är klar med draken. Då slipper du få splitter i händerna och du samlar upp eventuellt kvarvarande splitter.
Smart! Tack för tipset 🙂
Och en farmor blir bara rädd för skadade små älsklingar 🙁
Allt är farligt för mig och det vet nog alla vid det här laget 🙂
Kram till världens duktigaste mamma som tar bort varje liten
glasflisa från golvet så inget händer <3
Ja fy, glas är läskigt … Ett par gånger har jag hittat glassplitter månader efter att grejer har gått i kras … Då har det frists varit småbitar som studsat upp i en bokhylla o.s.v. Där väntar man ju sig inget splitter och städar inte lika frekvent och noggrant. Men ändå …
Hoppas att du hittar allt! (Ett bra sätt att hitta småfnas är att lägga sig på golvet och pressa kinden mot så att man kan spana och se sådant som ”sticker upp” från den jämna golvytan.