Det kom upp en diskussion i en grupp på Facebook om veckopeng; hur mycket föräldrar ger och från vilken ålder. Det var väl lika många skillnader som antal svar och det finns nog inget rätt eller fel i den frågan.
För mig så känns det viktigt att barnen får lära sig värdet på pengar (även om jag har förmågan att skämma bort dom 😛 ), så mina planer är att börja så tidigt som möjligt med det. Så snart grabbarna börjar visa intresse för pengar så kommer dom få en schablonsumma. Om det så ”bara” är en tia. Jag tror det är viktigt för barnets utveckling att få känna att dom är ”stora” och har egna pengar, samtidigt som dom lär sig att pengar inte räcker hur långt som helst och att man kan köpa mer eller dyrare saker om man sparar. Självklart kommer inte tian att ersätta lördagsgodis, tidning eller vad dom nu brukar lägga sin ”helgslant” på, utan som ett komplement.
När dom blir lite äldre är mina planer att, förutom en villkorslös veckopeng/månadspeng, ge dom möjlighet att tjäna extra genom hushållssysslor. Dom lär sig då inte bara att arbete ger pengar utan lär sig även något som, skrämmande nog, många unga vuxna inte kan – hur man sköter ett hushåll. Jag känner dom som inte vet hur en tvättmaskin fungerar, att man måste vrida ur moppen innan man svabbar golvet eller att man måste byta batteri i brandvarnaren. Såna, för mig, självklara saker är för vissa andra en hel okänd vetenskap.
Min mamma var värdelös med pengar, och jag är precis tvärtom. Hur kommer det sig?! Det kan ju inte enbart vara uppväxtmiljön som styr det ekonomiska sinnet. Oavsett så kommer jag ändå göra allt för att pojkarna ska ha en stabil ekonomisk uppväxt och lära sig pengars värde – även att allt inte kan köpas för pengar.
