BF

Ja, idag är då alltså den dagen som var beräknad förlossning, men trollungarna är ju redan 48 dagar, eller 7 veckor – minus en dag!

Jag hade ju en undersökning på gång där mina läsare kunde rösta och gissa på vilken vecka som tvillingarna skulle födas i. Vi var många som trodde vecka 36, inklusive jag själv, men rätt svar var alltså vecka 33. 2 av 28 röstande hade alltså prickat rätt!

Jag ville ha sommarbarn, så jag är ju glad att dom kom före BF. Halva släkten fyller just i september och oktober, och jag är en av dom. Det är supertrist! I alla fall när det kommer till kalas. Det brukar alltid vara skräpväder – kallt och regnigt, så det går inte att ha kalas utomhus. Så länge man är barn är väl det okej, då vill man nog hellre fylla under dagis/skolgång istället för under lov. Man blir ju liksom inte uppvaktat annars 😛 Men som ungdom/vuxen vill man ha fler möjligheter till festlighet, och då är det ju optimalt att fylla på sommaren. Nu kom dom visserligen mitt i semestertider, men vankas det fest kanske semesterfirarna kan ta en liten break för ett kalas 🙂

Hade jag planerat en graviditet, så hade jag nog valt att barnet skulle födas i slutet på april eller början på maj. Våren är den bästa årstiden. Eller den mest positiva årstiden. Man har den långa, trista och kalla vintern bakom sig och sommaren framför sig. Allt börjar bli grönt, ljusare, varmare och dofta härligt. Men det är inte enda anledningen. Det verkar mest praktiskt med graviditeten och första året. Man är höggravid på vintern när man i alla fall inte är ute så mycket och traskar. Inte jag i alla fall. Och blir man sjukskriven så tycker man inte så synd om sig själv att behöva vara hemma och vila medan alla andra njuter av finväder. Och när det börjar bli kallt och jäkligt med snö och slask… ja då är ju barnet så stort att det dels inte är lika känsligt som en nyfödd och dels är det mer hanterbart. Ja, med nacke och styrsel och så, alltså. Då blir det ju enklare att bära runt på barnet. Det sitter bättre i en bärsele och man kan ha dom på armen på ett helt annat sätt än med en nyfödd. För en tripp till BVC eller mataffären behöver då inte bli en ångestfylld procedur med att kånka med barnvagn i snö och slask. För i mitt fall har jag BVC några minuters gångväg från mig, och det är rätt långt till parkeringen för bilresor, så då behöver jag nu ta vagnen med mig. Och av erfarenhet vet jag att det inte brukar vara så bra plogat i mitt bostadsområde. På helger ska man vara glad om man ens kommer ut genom porten.

Nä, nu rabblar jag bara strunt känns det som.

Jag tror starkt på att allt händer av en anledning, även om det känns piss och skit för stunden. Det har ju livet bevisat gång på gång. För varje vägg man sprungit in i, så blir man ledd i en annan riktning. En väg man förmodligen inte skulle hamnat på om man inte sprungit in i väggen från första början. Tänk efter så har det säkert hänt dig också…

För exakt ett år sen så orkade jag knappt ta mig ur sängen och grinade mest hela tiden. Vad jag än gjorde så blev jag påmind om det liv som jag planerat tillsammans med den man jag älskade. Ett liv jag inte längre skulle få.
Än idag kan jag känna sorg över att det inte blev som vi planerat, men ödet hade något helt annat i åtanke för mig. Hade jag inte gått igenom den där sorgen så hade jag aldrig behövt den där tröstande famnen för exakt 9 månader sedan… och ja… då hade jag aldrig fått mina älskade små trollungar.

Kommentera