Glósoppa

Är det bara jag eller har folk en förmåga att stirra sig blinda på gravida kvinnor?! Är det bara allmänt intressant med stora runda gravidmagar, ser jag konstigt ut på något sätt när jag rultar fram med magen eller är det för att jag går omkring utan något partner? Ibland har jag god lust att säga att åt folk att ta en bild, så varar det längre. Men det skulle inte förvåna mig ett dugg om dom faktiskt tog en bild då! Hahaha.

I fredags när jag var på väg ut från sjukhuset efter ultraljudsbesöket så hojtade en äldre dam till. Hon satt i en rullstol straxt utanför sjukhusets kiosk och bad mig att rulla in henne till kiosken. Snäll och omtänksam som man är så gjorde jag ju det. Jag hann inte mer än att ta tag i rullstolen förrän frågorna öste över mig. Hur långt gången var jag? Vad liten mage jag hade! Visste jag vad jag väntade?…

När jag precis rullat in damen i kiosken bad hon om att få bli tillbakaskjutsad igen. Tydligen var hennes man inne i kiosken och hon ville kolla så att han inte irrat bort sig, då han tydligen hade Alzheimers.

Svar på ena frågan hon ställde gav fem nya frågor och jag trodde aldrig att jag skulle komma därifrån. Som tur var så kom det någon kvinna i vårdklädsel och sa något till damen i rullstolen så att det distraherade henne tillräckligt länge så att jag kunde smita därifrån med raska steg.  Eller så raska som jag nu klarade av med stormagen i vädret. Hahaha.

Ända sedan magen började synas som en riktig gravidmage har alla vänner och bekanta börjat prata graviditet med mig och frågat tusen och en frågor. (Med undantag för barnens pappa och en av hans vänner).

Jag har både släkt, vänner och arbetskamrater som varit gravida genom åren, men inte har jag intresserat mig speciellt mycket i deras graviditet och ställt massa frågor. Jag har gratulerat och på sin höjd frågat hur den blivande mamman mår. Det är först nu, när jag själv är gravid, som jag pratat graviditet med andra mammor och blivande mammor. Men då främst för att jämföra historier, höra om fler haft samma symptom och krämpor samt få lite feedback om vad som komma skall.

Men det kanske är jag som är udda som inte tycker att andras barn och graviditeter är speciellt fascinerande. Hm.. det där lät kanske lite elakt och egoistiskt. Men missförstå mig rätt… Barn och graviditet är ju en väldigt vanlig händelse och även om man själv tycker att det är ett mirakel, att det är fascinerande och underbart så… ja, det är ju bland det mest vanliga sakerna som händer i livet så jag förstår bara inte varför det blir en så stor sak av det.

Att glädjas med blivande mammor och pappor – Okej. Men att ytligt bekanta, och till och med främmande människor, vill klämma och känna på magen och prata graviditet så att tungan och öronen håller på att trilla av… hm… skumt beteende om du frågar mig.