Halvvägs

Resan igår gick… ja, sisådär.

Att komma iväg var inte det enklaste! Det var ju massor hemma som skulle göras och en bil som skulle packas. Att ha vakna barn och försöka få något gjort är inte det enklaste och det tar 10 gånger längre tid att göra allt dessutom. Så jag ville ha sovande barn medan jag fixade med allt. Fast jag ville ju inte att dom skulle vara vakna och pigga i bilen, så för den delen ville jag att dom skulle vara vakna tills att vi åkte. Det här var verkligen att vilja ha tårtan och äta den också!

Dagen började klockan 5 med fullt bestyr och 10.45 började vi äntligen rulla söderut.

Efter en timmes körande var jag tvungen att stanna till lite snabbt för att kolla så att barnen levde. Det var knäpptyst i baksätet. Och jo, dom sov så gott i sina babyskydd. Men när jag slog igen förardörren för att åka iväg igen så vaknade Kevin och straxt därefter även Damien. En halvtimme senare stannade vi till på en McDonalds så att barnen fick sträcka lite på kroppen och vi alla få i oss lite mat. Fast för grabbarna blev det burkmat… eller nu ljög jag lite. Dom fick faktiskt smaka lite hamburgare också 🙂

Sen fortsatte vi rulla neråt och båda grabbarna somnade efter några minuter och sov en timme. Sen blev det hallaballo!

En resa som brukar ta 3.45-4 timmar vid non-stop körning tog 6 timmar och 45 minuter! Jag var helt slut när vi äntligen kom fram. Den sista halvan av resan fick jag stanna säkert 10 gånger. Ju närmare målet desto mer tätare mellan stoppen.

Vi stannade vid en rastplats med lekpark så att grabbarna fick leka av sig och röra lite på sig, jag stannade för att sätta igång en DVD med babblarna och lite annat smått och gott pojkarna brukar gilla, men nu var det bara Babblarna som gällde och det blev skrik i högan sky så fort det byttes ”program”. Jag stannade för att ge dom mat, jag stannade för att ge nappen, jag stannade för att ge dom skorpor… Till slut kändes det som att jag fick stanna vid varenda avfart för det var verkligen höga C i skrik på Damien och hysteriskt less-skrik på Kevin.

bilresa

När vi började rulla in i Stockholm var det, som vanligt, stopp i trafiken och det tog en halvtimme längre än det borde för att ta sig till målet. En halvtimme som grabbarna definitivt inte uppskattade. Men där i bilköerna kunde jag inte göra så mycket. Det var bara att försöka ”stänga av” öronen och koncentrera sig på alla filer, vägskyltar och bilar så att vi skulle komma fram utan någon fadäs.

Väl framme hade vi redan passerat pojkarnas läggdags och dom blev rätt snart övertrötta. När deras faster kom hem från jobbet ville hon såklart gosa lite bäbis så klockan var nog runt 21-22 innan dom äntligen sov!

Idag har vi haft en riktigt trevlig dag med väldigt snälla barn ute i Stockholmslivet. Dagen som började med snöblandat regn blev till en riktig solig eftermiddag.

Även denna kväll var det svårt att få pojkarna att somna och det blev närmare 2 timmar och gnäll, gnöl, skrikande och skruvande tills att dom äntligen somnade. Men det är väl kanske inte så konstigt egentligen. Ny miljö, nya lukter, inga vaggvisor från CD spelaren och massor av nya intryck och upplevelser. Och dessutom delar dom säng. Hur andra tvillingföräldrar får det att fungera har jag ingen aning om. Här fungerar det inte att få båda att somna där i alla fall. Dom klättrar på varandra och sparkas hej vilt. Men när dom väl sover, så sover dom så sött och gott bredvid varandra 🙂

2 thoughts on “Halvvägs

Kommentera