Kärlek

Igår hade jag två timmar gnällspik på två håll när det var läggdags. Vad gör man liksom?!

För att inte tråka ut dig med alla misslyckade försök och min frustration över att vara en person för lite, så hoppar jag direkt till sak.

Båda ville sova bredvid mamma i mammas säng och eftersom att det inte fungerade att söva en i taget så gjorde jag ett försök med båda samtidigt.

Kevin låg på min västra arm och Damien på min högra. Fast det blev inte så mycket av den varan. Inte för Damien i alla fall. Han var så road av att brorsan också låg där i sängen och även om jag blev less av att han vägrade lägga sig ner så kunde jag inte låta bli att svämmas över av kärlek.

Damien lägger sig raklång över min mage så han ligger ansikte mot ansikte med Kevin. Och så ler han och filurar så där försiktigt som mindre storasyskon brukar göra när man säger att dom ska vara försiktiga med sitt bäbissyskon. Du vet den där ”vilken söt liten varelse som jag jättegärna vill ta på”.
Och även om Damien därefter jäklades med Kevin så kom det från ett gott hjärta.
Damien drar ut nappen ur munnen på sin bror för att sedan ge tillbaka den igen, typ ”såja lille vän, inte gråta. Här är nappen”. Damien hittade några fler nappar i sängen och återigen drog han ut Kevins napp för att ge honom en annan. Kevin uppskattade såklart inte detta, men att se Damien vara så snäll, generös och ödmjuk mot sin bror fick mammahjärtat att smälta, även om han nu gjorde Kevin så pass upprörd att jag till slut hade två barn som klättrade omkring och gnällde i sängen.

Idag satt dom bredvid varandra i hallen och lekte med mina skor. Rätt vad det är så kastade Damien en sko på Kevin.

– Nej men så får man ju inte göra, man får bara klappa, mysa och gosa med varandra. Sa jag till Damien.

Jag höll ju på att smälla av när Damien då klappar Kevin försiktigt på armen och sedan lägger sitt huvud i Kevins knä.

KÄRLEK!!