Köplats

Idag är jag visst lite hormonstinn 😮

Efter en väldigt kort tupplur satte jag mig vid datorn som vanligt och följde nån röd tråd i surfandet vilket ledde mig in på ämnet dagis. Det är ju något jag inte tänkt ett dugg på, men det slår mig ju att så snart tvillingarna är ute måste jag ju ställa dom i kö till en dagisplats. Även om jag inte har barn så är jag ju inte helt tappad bakom en lyktstolpe och vet att det är något som måste göras.

Vart ska dom gå? Får man välja dagis? Jo, visst får man väl det va? Det finns i alla fall två kommunala dagis inom gångavstånd från mig och jag började läsa på lite om dom. Det finns även en fristående förskola i området, men den kändes inte alls lika tilltalande. Direkt när jag började läsa om ena kommunala dagiset så kände jag att det är där jag vill att barnen ska gå. Det kändes så intimt och familjärt på nåt sätt. Och istället för asfalt och stora sandlådor så var det stora gräsmattor, grusgångar, träd och buskar. Ja, självklart även sandlådor, men det mesta kändes väldigt villa-tomt-aktigt och inte alls stelt, kantigt och tråkigt. Okej att jag bor i ett område med mycket skog och natur, vilket båda dessa förskolor tar vara på, men den andra förskolan har ändå den där stela ”betong” miljön runt dagiset.

Här kom då alltså tårarna. Fråga mig inte varför, för jag vet inte ens vad jag tänkte på när det började bränna bakom ögonlocken. Det var bara så känslosamt på något sätt.

Kommentera