Lågstadienivå?

Ni kommer väl ihåg när man gick i skolan och både frös ut och själv blev utfrusen ur en ”grupp” med kompisar.  Ena veckan var man bästis med en person och nästa vecka pratade man inte ens med varandra. Det var väl förmodligen av rätt banala orsaker eller av missförstånd av olika slag. Men jag kommer i alla fall ihåg att det hände, och jag ser ju att det även händer än idag det där med att man är vän med en vid ett tillfälle, men vid nästa så är personen ”dum i huvudet” eller nåt i den stilen och nästa vecka är dom bästa kompisar igen.

Tänk att fenomenet även förekommer bland fullt vuxna människor. Det är ju bara löjligt tycker jag. Okej om man har sådana meningsskiljaktigheter att man har svårt att fortsätta en vänskap, men sånt där fåneri som att säga upp en bekantskap utan några egentliga grunder eller snacka skit bakom ryggen på varandra och sedan låtsas som ingenting när man träffar personen. Nä, det hör hemma i lågstadiet, om du frågar mig!

Facebook känner väl alla till vid det här laget och där är det väl inte helt ovanligt att man var och varannan vecka ser vissa par byta sin status från ”i ett förhållande” till ”singel” för att nästa vecka byta tillbaka. Det är ju bara fånigt att hålla på så. Är man osäker på sitt förhållande eller har trassel på tråden, behöver man väl inte göra något förhastat och låta hela världen veta sina kärleksbekymmer. Men det är ju inte bara relationsstatusen som det här tillämpas på, det är även vilka som får och inte får vara vän. Jag gissar på att ju längre ner i åldrarna man kommer desto vanligare är det att man blir vän med, och avbryter vänskapen, om vartannat.

Men det stannar ju inte i dom lägre åldrarna. Även vid 30+ verkar det fungera på det här sättet för vissa personer. Vill man inte se sin väns inlägg varje gång man loggar in på Facebook, kan man ju helt enkelt välja att dölja dessa uppdateringar från sin startsida och då behöva gå in på personens individuella sida för att läsa dennes uppdateringar. Men att säga upp bekantskapen på Facebook… ja, det är ju så löjligt och barnsligt att jag inte har ord för det. Det finns  en hel del på min vänlista som jag inte haft kontakt med på flera år och även dom jag haft större meningsskiljaktigheter med, men inte sjutton säger jag upp bekantskapen med dom på ett så fånigt sätt. Och jag skulle definitivt inte göra det utan att låta personen veta det och även varför, om jag nu skulle göra det.

Hur hör det här ihop med graviditeten kanske du undrar. Ja, det verkar som att barnens pappa har berättat för en kompis om vad som pågår, för denne finns helt plötsligt inte på min vänlista längre. Det är inte någon jag umgås med direkt och inte heller haft några ”duster” med, så jag kan inte se någon annan anledning till att personen tagit bort mig som vän. Jag träffade personen förra veckan och jag märkte inte av något alls, men i morse slog det mig att jag inte sett några statusuppdateringar från den personen på ett tag så jag kollade efter och… tada…borta från vänlistan. Hur länge den varit borta vet jag inte. Som sagt… inte någon jag umgås eller pratar med speciellt mycket, men ändå.

Detta är ju något mellan mig och pappan så då är det ju ännu mer ”lågstadieaktigt” att säga upp bekantskapen på grund av något som hänt mellan två andra personer. Men, tänker jag efter så är jag ju inte förvånad. Det skulle ju inte vara första gången i så fall som den här personen säger upp en bekantskap på liknande grunder.

Kommentera