Sömnstörningar

Idag har vi varit och hälsat på min morfar, som kom hem från Gran Canaria inatt. Lyllosen bor ju där hela det långa och trista vinterhalvåret. 🙂
Vad det är med Damien vette sjutton. Det blir bara värre och värre. Han var totalt hysterisk och skulle inte alls sova, fastän att han var nästan lika grinig och skriken när han var vaken, för att han var så trött. När jag äntligen fick honom till att sova efter många om och men, så vaknade han efter typ en kvart och ville inte alls fortsätta sova – återigen, fastän han var supertrött. Men så snart vi satte oss i bilen för att åka hem så totaldäckade han.

Det kan ju inte helt och hållet ha med miljön att göra heller, eftersom han håller på lika dant hemma. 🙁

Men igår fick farmor ta ”sovaskiftet” 😛
Vi var hos henne och hälsade på och åt oss en sliskig middag. Busande blev det också och jag skrattade harmynt åt kvarghatten som Damien fick. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att det var lim i kanterna på den, för hur han än vred och vände på sig, så satt den kvar.

När det blev alldeles för tröttigt för pojkarnas del så nattade farmor dom i sin famn. Kevin slockande på två röda, men Damien fick ruska i famnen så det förmodligen liknade en jordbävning. Först då började Damien slappna av och till slut somnade även han. Men speciellt länge sov han dock inte…

Man borde ju tycka att han skulle sova hela nätterna eftersom att han sover så dåligt på dagarna, men icke sa nicke! 2-4 gånger per natt får jag bege mig upp från min varma gosiga säng för att få Damien att somna om.

Idag är pojkarna 9 månader gamla… är det inte på tiden att mamma ska få en hel natts sömn snart??