Igår blev en väldigt oväntad dag.
Vi skulle ta en fika på stan med barnens systers mamma. I vanlig ordning så blev det lunch och middagsnattning hemma innan. Barnen somnade snabbt och jag skickade ett meddelande till ”Pappa Pelle”, som hon kallas för av barnen, att vi höll schemat. Minuten senare hostade Damien så hårt att det kom kräks och sen var hans tupplur slut. 4 minuters sömn var allt han fick. Men att vara vaken ensam är ingen hit, så Damien går fram till sin sovande bror och slår honom i ansiktet och ropar ”Memin!” om och om igen tills att Kevin vaknar. Suck! Det här skulle just bli skoj det! Aktiviteter med barn som inte fått sin välbehövliga middagssömn.
Både Damien och Kevin har varit hostiga och snuviga i några dagar, men i övrigt har det varit full fart på dom och jag har bara gett lite Mollipect vid läggdags så att dom skulle få så bra sömn som möjligt. Idag var ingen skillnad. Full rulle hela tiden!
Vi klädde på oss och åkte in till stan där vi mötte upp Pappa Pelle. Några minuter senare så har Damiens vänstra öga börjat hänga och tårar rinner från båda ögonen. Vi tar vagnen och går till ett fik för att surra lite skit med varandra. Damien ville ha nåt alls att äta utan sörplade på sin festis utan att knappt smaka på sin saffransbulle. Hans vänstra öga hade vid det här laget börjat vara.
Efter att vi fikat färdigt, och barnen fått myror i stjärten, så gick vi vidare genom stan i en barnvagnspromenad. Minutrarna gick och Damien blev mer och mer röd om kinderna. Visst, det var väldigt kallt ute. Så pass kallt att en själv önskade man tagit med sig en mössa. Men Kevin borde ju också blivit rödflossig i ansiktet om det var kylan det berodde på, men han var bara lite rosig om kinderna. Vi går in på ett museum för att värma upp oss lite och sedan vidare till en lekpark så att barnen skulle få göra av med lite energi efter att ha suttit still i vagnen ett bra tag, och blivit rastlösa på kuppen. Damien åkte en gång i rutchkanan, sedan började han gnälla och sa att han frös. Jag satte Damien i vagnen med en fleecefilt över sig, och han såg verkligen hängig ut.
Även om det bara var -4 grader så kändes det som -15, så vi gick hem till Pappa Pella för att värma oss och fika lite till. Damiens tillstånd blev oförändrat. Hans kinder var röda, han var hängig på ögonen och inte alls lika energisk som han brukar.
Efter en stund började vi bege oss hemåt. Barnen var motvilliga och ville helst stanna kvar, även om mamma skulle gå och sa glatt ”bye, bye” till mig när jag sa att jag skulle åka hem utan dom. Ja, det är inte alltid det fungerar med den metoden 😛
Väl hemma så la sig Damien på soffan och fick lite välling med Alvedon och Mollipect. Han driftade in och ut ur sömnen där han låg och mådde verkligen piss.
Jag behövde inte ta tempen på honom för att förstå att han hade skyhög feber. Han var som ett litet element, stackarn. Vällingen fick han inte behålla särskilt länge utan feberkräktes upp allt. Att jag inte lär mig att ge Damien stolpiller istället!
Vi la oss i sängen och kollade på lite bumbibjörnar innan det blev det dags att släcka lampan. Damien däckade så snart han la huvudet på min arm, men sömnen varade inte så länge. I två timmar driftade han in och ut ur sömnen och sov jättedåligt och vaknade gnällandes hela tiden. Inte gick febern ner heller. Jag gav honom Alvedon supp, men inte heller den hjälpte och Damien var så varm att han nästan brändes. Jag gav honom vatten och la en kall handduk på pannan på honom, vilken han gladeligen lät ligga kvar där.
Hela natten bestod av gnälliga uppvak på båda barnen. Kevin vaknade och ville ligga närmast mig, vilket han brukar göra. I sitt klättrande väckte han Damien och jag fick lägga tillbaka Kevin för att för att trösta Damien och försöka söva om honom. Så höll det på mest hela natten, så det var rätt underligt att jag inte var stendöd när klockan ringde i morse. För den hade jag ju glömt att stänga av såklart…
Idag är Damiens temp klart bättre och han har energi till att leka och busa omkring och hans ögonen är inte synligt påverkade alls. Kevins ögonen har däremot blivit lite svullna och båda barnen har tjockt flytande snor nu, som jag får torka var och varannan minut.
När Damien har feber har han det bara på kvällar och nätter, så bara för att han är hyffsat pigg nu, behöver inte betyda att han är på bättringsvägen. Nej, det vill jag vänta med tills i kväll för att få påstå.