7 månader

Då var det den 21:a igen och pojkarna är nu ännu en månad äldre.

Tänk att man bara blir mer och mer kär i sina barn. Att det ens är möjligt! Jag älskar dom så mycket att det nästan känns som att jag ska spricka ibland.

Igår var vi på BVC för vägning och mätning. Det börjar plana ut lite nu i kurvorna, precis som det ska vid den här åldern.
Båda pojkarna hade gått upp 360 gram sedan förra vägningen för 3 veckor sedan. Kevins våg visade 8.860 och Damiens våg visade 8.400 gram. Skönt att Damien nu håller jämna steg så att inte Kevin drar ifrån ännu mer. Det blir ju så jobbigt med kläderna då 😛
Kevin hade växt 1 cm på sina tidigare 65, medan Damien ökat på med en halv från sina 66. Längden håller dom i alla fall rätt lika. Födelselängden blev ju helt fel på Kevin. Annars hade han ju krympt flera centimeter på en vecka! Men bortsett från den mätningen så har det skiljt mer än 1 cm mellan dom på dessa 7 månader.
Bra jobbat grabbar!! Så länge ni kan dela garderob är mamma nöjd 😀

Nästa vecka ska vi med Kevin till ögonkliniken för att kolla upp hans skelande öga. Han har ju anlag för skelning då både pojkarnas syster och min bror skelat. Om jag inte är helt ute och cyklar så tror jag även att min morbror skelade som barn. Starkt synfel hade min morbror i alla fall, precis som min bror som nästan var blind vid 3 års ålder, hade lapp för ena ögat och trocaderobottnar till glasögon bra länge. Även min mamma och min syster har synfel. Barnens farmor har glasögon även hon. Jag själv hade inga som helst synfel förrän jag kom upp i 20 års åldern. Då började jag bli närsynt och ett brytningsfel uppmärksammades. Barnens pappa är färgblind, så även detta har båda grabbarna anlag för.
Idag försöker man åtgärda synfel så tidigt som möjligt för att försöka förhindra ett bestående synfel, så vi fick en akuttid åt Kevin.
Jag kanske får en liten pirat med mig hem på torsdag 🙂