Junibacken

I söndags var planerna att besöka Junibacken på Djurgården i Stockholm.  Dagen rann iväg snabbt och vi, barnen, deras faster och farbror samt jag, kom inte dit förrän runt 2 timmar före stängning.

Det var verkligen ett paradis för barnen, och jag kan inte rekommendera det starkt nog. Här har dom verkligen tänkt till!

Det fanns massor av krypin, rutschkanor, saker att klättra på och prylar till tusen. Men allt satt fast, som tur var. Konstgjorda bakverk, korv i stekpanna, Pippis skatter… Inget gick att flytta på så det var helt barnsäkert.

image

Det enda jag egentligen hade att klaga på gällande säkerheten var tåget. Eller krogen man åkte omkring i. Det var en öppen korg med en stång som lyftes ner som handtag, ungefär som på en bergådalbana. Man åkte omkring i olika höjder och var ibland flera meter upp, så det gällde att hålla hårt i barnen och hoppas att dom inte började krångla ur sig greppet. Barnen var fascinerade av alla små sagolandskap och Astrid Lindgrens berättarröst om Emil, Mio min Mio, Nils Karlsson pyssling och Karlsson på taket. När tåget stannade så var man framme vid Villa Villerkulla där Lilla gubben, gjord av trä, stod vilket barnen fick ”rida” på. Mina barn fullkomligt älskar Pippi och jag hade gärna sett att att även Pippi fanns där… En kostymutklädd människa som hälsade på barnen.

En trappa ner senare så befann vi oss i restaurangen. Det var lite sorgligt utbud med enbart pannkakor och köttbullar att välja mellan – äcen för vuxna, såvida man inte ville ha sallad. Men det fanns godis och kakor i en uppsjö.

I det sista rummet var Mumindalen. Det var nog bäst av allt om du frågar barnen. Tyvärr var det snart stängningsdags och, med facit i handen, hade vi lätt kunnat vara där 2 timmar till.

image

På vägen ut går man igenom en stor bokaffär, enbart fylld med barntitlar. Tyvärr hade dom börjat stänga, så vi hann inte shoppa något där, vilket jag gärna hade velat göra.

Men, men… Det går fler tåg.

Lämna ett svar