Visst är katter gulliga. Speciellt kattungar. Men när man bor i ett bostadsområde där kattägarna låter sina kattor springa lösa och göra sina behov lite var stans, gärna i sandlådor, då är inte katter speciellt söta längre!
Jag försöker undvika att vistas i lekparken hemma. Trots att den ligger precis utanför, 4 meter från vår port. Det är mer ofta än sällan som det ligger kattskit överallt där. Och även om man kan plocka bort det man ser, så gräver ju katter gärna ner sina ”skatter” i sanden, så det tar inte lång stund innan ett barn har hittat sig ett fynd.
I morse när vi gick till bilen så stöter vi på en löst springande katt några meter från porten. Den var extremt tam och barnkär, så visst har den ett kärleksfullt hem nånstans i närheten. Detta var då 7.30 på morgonen så förmodligen en katt som får komma och gå som den vill hemma. Jag har sett flera lägenheter som tagit hål i vädringsfönstret just för att deras katt ska kunna ströva fritt. Vad tänker folk med!!
Barnen blev dock överlyckliga. Dom klappade och lekte med den villiga katten, som följde oss hela vägen till bilen. Jag kan säga att det tog sin lilla tid då barnen följde katten som busigt sprang sick-sack och stannade för att låta sig klappas mellan varven.
När jag äntligen fått in barnen i bilen och var på väg till dagis så satt Kevin och sjöng i baksätet… ”Lilla katt, lilla katt, akta dig, annars tar jag dig!” 😀