Igår när jag hade pojkarna i dubbelamningsposition och gav dom sin dagliga dos av vitaminer via flaska så ser jag att det kommer in en liten solskensstråle rakt på Kevin, som ligger närmast fönstret. När jag tänkte efter så tyckte jag att det var konstigt eftersom det var mulet ute. Jag måste haft nåt smuts på glasögonen som gjorde att det såg ut som att det kom in en strimma sol rakt i ansiktet på trollungen.
En liten stund senare ser jag hur Kevin har fullt med mat i ansiktet. Inte någon ovanlighet då han har svårt med ättekniken och det ofta sipprar ut mat både i mungiporna och vid underläppen. Men jag inser sedan att det som är i flaskan är ju gulfärgat av Multibiontan, det som är i ansiktet har ju knappt nån färg alls.
Då inser jag att det inte är någon solstråle eller något skit på glasögonen. Det är ju en stråle med bröstmjölk som landar i Kevins ansikte.
’Att bli sprutat i ansiktet’ har fått helt ny innebörd! Hahaha.
(Bilden är från första dubbelamningen på sjukhuset.)
Natten till gårdagen sov trollungarna jättebra och jag kände mig faktiskt någorlunda utvilad vid 6 på morgonen, då jag klev upp. Dom vaknade och ville äta vid kl 22 och sen blev det natten även för mig. Därefter vaknade dom runt 2 tiden och ville ha mat igen, och sen blev det igen vid kl 6. Efter flera dygn av att försöka få dom att ändra sina invanda 3 timmars matpass så hade pojkarna äntligen gått över till 4 timmar!
Men nattsömnen fick jag sota för idag…
När det är dags för mat så går det från 0 till 100. Det är visserligen inget ovanligt. När pojkarna vaknar och är hungriga så ska maten vara serverad nu! Inte om fem eller tio minuter…
Så var det även igår. Efter maten har det dock varit svårt att få dom att somna om. Inget har dugt för nån av dom och dom har varit griniga och skrikiga allt från trekvart till över en timme, innan jag till slut fått dom att somna.
Efter 10 målet hade jag hållit på länge och väl med att försöka natta pojkarna, men inte lyckats. Jag la dom hud mot hud bredvid mig i sängen, något jag försöker att undvika att göra längre stunder då dom blir så in i bomben varma. Och jag är även rädd att jag själv ska somna och kväva dom eller nåt! Men inget annat hjälpte. Efter en halvtimme eller så liggandes mot mig, så somnade dom äntligen. Även jag lyckades slumra in tillsammans med dom, bara för att bli väckt efter några minuter av dörrklockan.
På min dörr står det en lapp att man inte ska ringa på dörren och att det speciellt gäller säljare. Det är även en liten bild med ett finger som trycker på en dörrklocka och ett rött förbudstecken på det.
När jag tråcklat mig ur sängen, utan att försöka störa bäbisarna, och öppnar dörren så står det… jo just det… en säljare!!!
– Jag har redan el, och tack för att du väckte mig! sa jag och stängde snabbt dörren.
Tillbaka i sovrummet så har båda pojkarna börjat gnöla och det tar inte mer än en minut innan det är fullt skrik igen. Jaha… bara att börja om med nattningen igen då 🙁
Efter 14 målet somnade Kevin rätt snabbt, men Damien var grinig som sjutton och jag fick sitta och hålla i nappen och smeka honom över huvudet i närmare en timme innan han till slut lyckades somna. Han slumrade till några gånger emellan, men så fort jag reste mig från sängen så tog det inte mer än några sekunder förrän det var fullt skrik.
En kvart eller så efter att Damien somnat, så ringer telefonen och väcker upp honom igen. Vem det var? Ja, en säljare så klart!! 👿
Efter att återigen nattat Damien och det varit tyst i över en halvtimme, så tänkte jag att jag skulle ta mig ett bad. Jag har varken badat eller duschat sedan i söndags, så jag kände mig rätt hyffsat grisig!
Med ett varmt bad upphällt kliver jag i och tar fram en Kalle Anka pocket och börjar läsa… en sida… två sidor… tre sidor… Ja, längre än så hann jag inte förrän jag hörde ett välbekant gnölande inifrån sovrummet. Jag duschar snabbt av huvudet löddrar upp lite schampo. Vid det här laget hade Damiens gnölade gått över till ett olyckligt skrik och jag fick kliva upp. Full i lödder dom droppar går jag fram till trollungen och ger honom nappen. Han snuttade tag och verkade somna om. Så fel jag hade! Jag satte mig i badet igen och sköljde ur håret och masserade in lite balsam. Då satte ett isande skrik igång. Det var bara att, återigen, kliva upp och droppandes ila in till sovrummet för att ge Damien nappen. Jag insåg att jag inte skulle kunna få mig mitt avslappnande bad, så efter att Damien blivit tyst igen blev det en snabbis in i badet igen för att skölja ur håret och sedan var det bara att kliva upp för att, än en gång, peta in nappen i Damiens mun.
Det är väl så typiskt… Den här gången somnade han om!
Jaja… det är väl bäst att vänja sig vid att egentid inte längre existerar… Nu är det trolltider 😛