Då var man hemkommen från ultraljudet för att mäta tillväxten då bäbisarna bara vägde straxt över 800 gram vardera vid senaste mätningen.
Det var samma barnmorska som vid förra mätningen, den yngre tjejen som nyligen börjat med ultraljud. Men det märktes att hon fått mer vana under de tre veckor som gått sedan sist. En helt underbar och sprudlande tjej som pratar på som bara den. Låg och tänkte för mig själv att det var nästan som att gå till frissan. Du vet såna där ”skvallertanter” som berättar om allt och alla medan man sitter där och blir klippt.
Precis som vid förra ultraljudet så började jag se stjärnor och bli yr i planeten efter ett tag och fick sätta mig upp och dricka ett glas vatten. Detta, som jag själv skulle tolkat som blodtrycksfall eller för lågt blodsocker, ska då alltså beror på att huvudpulsådern kan komma i kläm när man ligger på dessa hårda britsar som då orsaker att hjärnan inte får tillräckligt med syre. Två gånger fick vi ta en paus i undersökningen så att jag kunde återhämta mig efter att ha blivit kallsvettig, yr och illamående.
Barnmorskan knappade sedan in värdena från ultraljudet på datorn, men blev lite osäker på sig själv och tillkallade en mer erfaren barnmorska som kom och gjorde kontrollmätning.
Bäbisarna har nästan dubblat sin vikt på 3 veckor! Ettan, som är lite mindre, vägde straxt under 1.400 gram och tvåan straxt över 1.600 gram. Viktskillnaden har ökat en del mellan bäbisarna, men dom följer sina kurvor och har gott om fostervatten och flöde i navelsträngarna. Så allt såg bra ut 🙂
Sen fick jag sätta mig ner och vänta på det följande läkarsamtalet. Efter en tjugo minuter eller så kom Erik och hämtade mig. Det är då alltså förlossningsläkaren jag träffade när jag åkte in till sjukhuset på grund av blödning i början på maj. Han hade konsulterat chefsläkaren, vilken jag träffat flera gånger och har stort förtroende för, och sa något om någon ko på en is. Jag fattade inte uttrycket men tolkade det som att man inte ska måla fan på väggen. Det var då alltså den ökade viktskillnaden mellan bäbisarna som var lite oroande, men inte kritiskt, så han tyckte det räckte med att komma på återbesök om 4 veckor istället för om 2, vilket då skulle skett om det var mer avvikande.
Sen sa Erik något om att jag skulle få dricka sockervatten vid nästa MVC besök. Även om blodsockret sett bra ut, så kunde det tydligen vara så att jag har för mycket insulin som då tvåan kunde vara lite känslig för och därav växte mer än ettan. För TTS (Tvillingtransfusionsyndrom) händer tydligen inte så här långt in i graviditeten. TTS är då alltså, enkelt förklarat, när ena fostret får mer blod och fostervatten än den andra vilket gör att ena tvillingen har svårt att utvecklas och växa och den andra växer alldeles för fort så att det lilla hjärtat inte orkar med. Detta drabbar nästan uteslutet bara enäggstvillingar som delar moderkaka då det är större risk att det blir obalans i de delade blodkärlen.
– Du är sjukskriven nu va? frågade Erik och blev väldigt förvånad över att jag sa att jag inte var det.
Erik ville sjukskriva mig under resten av graviditeten men jag bad att få slippa det då jag inte ens kan betala räkningarna på sjukpenningen med det vrickade uträkningssystem som Försäkringskassan har när det kommer till deltidsarbete och sjukskrivning.
– Erbjudandet kvarstår så det är bara att du hör av dig om det blir för jobbigt för dig. Vi är väldigt frikostiga med sjukskrivning vid tvillinggraviditeter, sa Erik och sa sedan att vid nästa besök, om 4 veckor, så skulle jag bli sjukskriven oavsett.
Enligt min magkänsla är det då bara 2 veckor kvar tills bäbisarna kommer, så det kan jag väl stå ut med 🙂
Jag berättade även om de värkar jag haft vid två tillfällen under midsommarveckan och Erik sa att jag skulle höra av mig till förlossningen direkt om det hände igen.
Ja, nu har jag inte tänkt att åka utanför kommungränsen något mer innan bäbisarna föds och är inte mer än max en kvart från sjukhuset. Telefonnumret till förlossningen står skrivet på hallspegeln och på en lapp i plånboken och om inte annat så är det inte så svårt att komma ihåg 112 om det skulle krisa sig rejält 🙂