Det stinker

Något som man som småbarnsförälder kommer få vara med om förr eller senare är synen, och stanken, av en säng nerkladdad av bajs och ett lyckligt barn som sitter och geggar med den bruna sörjan.

Efter ett antal mornar av samma syn och lukt, vilka alla resulterar i en dusch av ett motvilligt barn till följd av att strippa hela sängen från all textil, även madrassöverdrag, som man därefter får bära i pekfingrarna till badkaret och spola av så gott man kan för att sedan slänga in det i tvättmaskinen, som vid det här laget har blivit förälderns bästa vän.

Men tro inte att allt är frid och fröjd bara för att man har ett duschat barn med ren och torr blöja och sängkläder, snuttefilt och nallar snurrar runt i tvättmaskinen. Inte heller efter att ha skrubbat den nakna spjälsängen och därefter bäddat rent, så är det lugnt. Nu påbörjas den egna näsans detektivarbete för att lokalisera vart bajslukten kommer ifrån. För trots att allt bör vara rent och soppåsen med bajsblöjan är utburen så stinker det av frätande barnbajs.

Efter en halvtimmes luktande, sökande och torkande för femtioelfte gången så inser du att stanken kommer från dig själv. När du lyfte ur din lilla bajsunge ur sängen lyckades du få en liten bajsfläck på din armbåge, hur nu det gick till. Men trots att du torkat bort bajsfläcken på dig själv så har du inte undkommit lukten och det slutar med att du får byta de, till synes, rena kläder du satte på dig när du klev upp och än en gång sätta på tvättmaskinen innan klockan ens slagit 9.