Igår blev grabbarna 23 månader. Det var ju typ igår som jag rullades in på neo och såg mina små troll för första gången.
Även om det är en jobbig ålder nu när dom ska utforska världen på alla sätt möjliga och testa gränser så är det också en helt fantastisk tid. Det är så mycket som händer och fort går det! För bara en månad sedan sa inte Damien många ord man förstod och nu bubblar det ord ur honom. Kevin har ju pratat rätt länge och han kan nog flera hundra ord och sätter ihop meningar. Dom blir mer och mer kloka, även om dom inte alltid vill lyssna. Dom börjar förstå ditt och mitt och att dom alltid ska ha lika. Lika kläder, lika leksaker, lika mat… Till och med vikt och längd är dom ju rätt lika på. Det är ju kanon vad gäller kläder och skor, men kan bli lite knepigt ibland också… som när man blir hängande i luften på grund av tyngdlagen 😛
Innan semestern var jag superglad över att få gå till jobbet på mornarna och få vara barnledig ett tag. Efter semesterveckan som gått var det i morse istället sorgligt att behöva lämna barnen på dagis. Dom har blivit så roligt lillgamla och det är nya saker man skrattar åt (och blir galen på) i parti och minut så för varje stund jag är ifrån dom är det en missad upplevelse.
Är det någon gång man borde ta lång föräldraledighet så är det runt två års ålder. Det är nu det börjar hända grejer…. 🙂