På flykt

Jäklar vad dagarna flyger bort! Och ingenting hinns med heller känns det som. Ja, det där med att ”allt blir bättre när man börjar jobba” har klart nackdelar. Visst är det skönt att få komma hemifrån och göra något vettigt några timmar om dagen – utan barn. Men det blir istället knappt någon tid med barnen under veckans fyra första dagar och hemmet – ja, det ska vi inte ens prata om! Var det igengrott och rörigt förut, så är det inget mot vad det är nu!

Dagarna börjar runt 6 då jag blir väckt av någon av pojkarna, de flesta mornar av någon grabb i min säng. Sedan följer dryga timmen av välling, blöjbyte, påklädning och se till att pojkarna är roade en stund så att jag kan ägna mig åt min egen morgonrutin med sminkning, påklädning och så lite kaffe. 7.20 öppnar jag ytterdörren och bär ner vagn, barn och sopor för att sedan börja knalla ner mot bilen. Vardagsrummet får lämnas i ett kaos för det finns inte tid eller möjlighet att städa undan alla leksaker dom dragit fram på morgonkvisten.

7.45 har jag lämnat barnen på dagis och sitter i bilen på väg till jobbet. Sedan följer några timmar av vuxet sällskap och hårt (eum 😛 ) arbete. 13.00 sätter jag mig åter i bilen för att åka till dagis och hämta barnen igen. Oftast sover dom när jag kommer, eller åtminstone en av dom, så där börjar resten av dagens grinhumör, då jag tvingas väcka dom ur deras sömn för att sätta dom i bilen, packa in vagnen och bege oss hemåt.

Direkt när vi kommer innanför dörrarna hemma får jag fixa mellis. För pojkarna är väldigt hungriga, trots att dom åt lunch vid 11 tiden. Frukt, mackor och yoghurt utgör oftast eftermiddagsmellisen. Men det är inte lång stund som grabbarna är nöjda inte. Det tar nog inte mer än en kvart eller så efter mellis förrän tröttgrinet börjar och jag måste sitta bredvid dom tills det är dags för kvällsrutinerna, för lämnar jag dom att leka för sig själva en stund blir det hysteriskt skrik, så det vill man inte göra om man inte måste. Vid 16-16.30, beroende på gnällandets intensitet, så får dom lite kvällsgröt och därefter är det dags för ett bad som följs av tandborstning. Sedan springer dom omkring här näck och busar i hela lägenheten medan jag plockar undan efter kvällsgröten och badet och plockar fram morgondagens kläder och eventuellt annat som ska tas med till dagis efterföljande morgon. Inte alldeles för sällan får jag ta några avbrott i mitt pysslande för att torka kissfläckar på golvet här och var 🙂

Så blir då klockan 17, eller straxt därefter, och det är dags för läggning med vällingflaskan. Kevin brukar somna rätt omgående, oftast innan han ens ätit upp vällingen. Damien är lite mer svårsövd och vill ogärna sova fastän att ögonen nästan går i kors på honom. Han lallar omkring i sängen, skriker till lite, är tyst en stund, lallar lite till, skriker en sväng igen och så håller det på allt mellan 20-60 minuter tills att han somnar. När jag har lagt dom får jag sitta tyst i soffan och vänta tills jag är säker på att dom sover. Några gånger har jag gjort misstaget att försöka diska, tvätta eller plocka undan leksakerna i vardagsrummet, men av någon anledning så lyckas man alltid väsnas just då. Annars kan man göra allt utan ett ljud, men just när det är läggdags lyckas man alltid tappa nåt i golvet, klirra med något glas eller trycka igen tvättmaskinsluckan för hårt så att minst en av dom vaknar till. Då är det lönlöst att försöka få dom att sova i sin egen säng och jag får ta en grabb och lägga mig i min säng och söva om. Där försvinner då ytterligare en timme av kvällen.

En bra dag är klockan 18 när jag äntligen har egentid. En sämre dag kan klockan vara 19-20. Nu ska jag då själv få någon mat i magen, för jag har inte ätit något alls sedan dagen före. Och så ska jag plocka reda på alla leksaker som ligger och dräller precis överallt. Och så ska jag bada. Fast jag är inte en sån som tar långbad. Jag läser en tidning 10-15 minuter, sen är det tvätt och kliva upp.
Efter det här är jag oftast så slut att disken får vänta och det är alldeles för sent att starta en tvättmaskin då den tar över 2 timmar. Då lär jag ens inte vara vaken för att hänga upp tvätten! Dammsugaren kan jag också glömma att ta fram om jag inte vill väcka grabbarna. Det blir en omgång med sopen och sopskyffeln. Men det märkt ju knappt att man haft den framme då det efteråt ändå är som att gå på en sandstrand av smulor här hemma.

Så kommer då torsdagarna, då jag har barnen på dagis två timmar längre. Det är dessa dagar jag får passa på att dammsuga, torka golven, handla och allt annat man kan behöva göra utan barnen. Som att gå till optikern, vilket jag gjort de senaste två torsdagarna.

Det känns som att det bara blir en snöbollseffekt av hela tillvaron. Man hinner aldrig göra något helt klart så det blir ett steg framåt och två tillbaka. Jag hinner diska hälften när jag får något tillfälle, och när nästa tillfälle kommer så är det då alltså 50% mer än förra gången jag hade tillfälle att ställa mig att diska, för att ta ett exempel.

Runt 20 tiden brukar Kevin vakna med ett jätteskrik och vara otröstlig. Då blir det till att natta honom i min säng. Han blir tyst och nöjd och ligger stilla bredvid mig, men det brukar ta närmare timmen innan han somnat så att jag kan bära tillbaka honom till hans säng. Vid 22 har jag oftast däckat i sängen framför någon TV serie. Men mitt pass är inte slut där. Vid 01-02 är det Damiens tur att vakna med ett skrik och gråter otröstligt tills att jag plockar upp honom. Nu är jag alldeles för trött för att söva om något barn och bära tillbaka, så då blir det att Damien får sova resten av natten i min säng. Någon gång emellanåt turas dom dock om och tar varandras ”vakna-pass”. När Kevin tagit Damiens nattpass så sover jag knappt nåt mer den natten. Är det inte tår som körs in i revbenen på mig så är det en spark i magen som väcker mig. Kevin far runt som en, jag vet inte vad, i sängen och sover väldigt oroligt också och ska krypa omkring och leta nappen. Antingen för att han själv vill ha den eller för att han tycker att mamma ska ha napp. Inte det roligaste att vakna av ett barn sitter och slår en napp i nyllet på mig i sina försök att få in den i min mun. :/
Det är ju inte konstigt att man är helt färdig själv på kvällarna när man har barn som väcker en stup i kvarten!

Jag lever i ett lorthög känns det som. Men vaddå… jag är ensamstående tvillingförälder på heltid. Så den som har något att gnälla över kan gärna få ta min plats i några dagar så får vi se om åsikterna kvarstår efter det 😉

One thought on “På flykt

  1. Ingen fara. Ha inte dåligt samvete. Sverige idag består ju till stor del av ensamstående föräldrar eller föräldrar som endå aldrig träffa sina barn samtidigt pga arbetstider. Jag tyckte det var skitjobbigt till en början att ”drälla” hemma hela dagarna med dottern men endå inte få städat någonstans. .. idag har jag accepterat läget, vi prioriterar de kvällar pappan faktiskt är hemma och då kan jag inte säga att vi lägger tiden på att städa. Tiden när barna är små får vi aldrig igen. .. vi får fortsätta att kräla i smutsen, snart kommer dom inte ens vilja vara hemma och då har vi all tid i världen.

Kommentera