Torsdag…

Egentligen borde jag nu ligga och knäskura golvet, stå och diska, vattna blommor, tvätta kläder eller nåt annat ”skoj”, men istället sitter jag nu framför datorn och orkar helt enkelt inte ta tag i nåt.

Torsdagar har jag två timmar egentid. Eller egentligen är det arbetstid hemifrån, men den kan jag förlägga när jag vill, så dessa två timmar är den enda barnfria tiden jag har på en vecka. Det är då jag får passa på att handla, städa och göra allt annat som jag har svårt att både hinna med och klara av med två småttingar närvarande.

Men idag har jag valt att ta den tiden helt för mig själv. Det är knäpptyst hemma, endast slagen på tangenterna som bryter den tystnaden. Och jisses så skönt med denna tystnad. Jag hade nog helst velat lägga mig rakt upp och ner och slökolla på TV, men då är chansen väldigt stor att jag somnar 😛

I söndags var pojkarnas syster med familj här på besök. Vad mysigt det är att se alla syskonen tillsammans! Dom fick även en varsin present av systerns mormor. Två briobilar som snabbt blev favoriter här hemma. Så snällt och gulligt av henne att ge presenter till trollen. 😀

I veckan har vi även lärt oss att äta med gaffel här hemma. Det går väl sisådär att få upp maten på gaffeln, så det får mamma hjälpa till med, men prickas rätt i munnen görs det i alla fall. 🙂 Små börjar bli stora nu!

Pojkarna har även fått en leksak återbrukad. Dom hade ett gammalt pussel som dels var lite trasigt så det inte går att sätta dit dom flesta pusselbitarna, och dels så saknas det någon pusselbit till det. Så det gjorde jag kylskåpsmagneter av. Kanske att jag får ha mina egna grejer på kylskåpet i fred nu 😛

Jag använde gamla kylskåpsmagneter som jag redan hade och limmade fast på pusselbitarna. Nackdelen med det är att magneterna kan lossna av pillriga och bitande barn, så ska man investera i magnet till detta syfte så rekommenderar jag istället att man använder magnetpapper. Det finns att köpa lite varstans. Bland annat hos Kjell & Co, Betapedagog och Lek och Lär.

Nu börjar det bli dags för mig att promenera bort till dagis och hämta mina goklimpar. Tänk att man kan sakna sina barn så fruktansvärt mycket när man är ifrån dom och när man har dom hos sig så vill man ha lite lugn, ro och egentid. Aldrig är man nöjd liksom 😛