Tvättlappar is the shit!

Jag ska börja med att berätta om gårdagen…

Jag har ju blivit enormt rastlös på sistone och kliver ju upp med tuppen så mornarna känns väldigt långa. Igår förmiddag ringde jag dock till min pappa och bjöd in mig själv på en kopp kaffe för att fördriva en stund av dagen.
Väl där så satt pappa i soffan framför TV’n och det var knappt ett hej. Var han på dåligt humör? Vi satt en halvtimme och stirrade in i tv’n utan att knappt säga ett ord. Sen kom hans fru hem, som varit på promenad, och erbjöd kaffe. Tack! Nåt som hände i alla fall…

– Hur går det med allt funderade? frågade pappa.

Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag svarade, men tyckte det var en lite underlig fråga. Jag hade ju redan berättat att jag beslutat att behålla barnen, så vad var det för funderande han syftade på? Hela besöket var rätt obekvämt. Det var nån sorts negativ laddning i rummet och all min instinkt sa att det berodde på min graviditet. Att då alltså pappa tyckte att jag tagit fel beslut i att behålla barnen, även om han inte sa eller sagt det rakt ut. Han har ju trots allt sagt att jag måste göra det som känns rätt för mig. Men kanske är det samma sak som med barnens pappa… Att det finns en outtalad mening efter det ”så länge beslutet är abort”.

Det var i alla fall väldigt obekvämt och jag ångrade att jag åkt och hälsat på pappa över huvud taget. Okej att han är orolig över mig och vad som komma skall, men när jag nu äntligen har tagit ett beslut kan han väl åtminstone stödja mig i det beslutet, även om han inte skulle hålla med.

I ett sista försök till att … ja, jag vet inte vad jag försökte med egentligen… få honom mer entusiastisk kanske? Så gav jag pappa en inramad kopia av ultraljudsbilderna. Det togs emot med ett väldigt svalt intresse. Han kollade nog inte mer än en halv sekund på bilderna och räckte dom sedan över till sin fru. Hon kollade i alla fall på bilderna, men den enda kommentar hon gav var att kvalitén på bilderna har förändrats och att detaljerna syns mycket bättre än förr i tiden…

Ja, ingen av dom verkade de minsta positiva till att jag väntar barn eller att dom ska få ytterligare barnbarn. Pappa har ju inga biologiska barnbarn, då jag är han ens biologiska barn. Men min styvsyster fick barn för några år sedan, och den grabben är ju verkligen satt på en pedestal, främst då av min styvmor men även min pappa skiner upp lite när den grabben är och hälsar på, och under min styvsysters graviditet var det glädje och entusiasm från alla håll och kanter.

Kanske att det förändras allt eftersom, men efter gårdagens besök känns det inte alls som att tvillingarna är välkomna in i den familjen och därmed heller inte jag. Det känns väldigt hårt och jobbigt att min egen pappa verkar ta avstånd från mig och barnen och ogilla situationen så starkt att den negativa energin nästan går att skära igenom med en kniv när man går in i rummet.

Nu till något helt annat… antingen har mitt luktsinne börjat spela mig spratt eller så är det något mystiskt som pågår här om kvällarna. De senaste kvällarna har jag nämligen känt lukten av bränt plast när jag legat i sängen och kollat på TV. Det är klart man bli orolig… brinner det nånstans? Är det farligt att andas in? Men när jag kliver upp och går omkring i lägenheten och luktar så känner jag ingenting, men när jag lägger mig ner igen, så kommer lukten till och från hela tiden. Skumt….

Med allt pinkeri som pågått de senast veckorna, där jag inte kunnat vara utan en toalett mer än ett par timmar i taget, så har tvättlappar blivit oumbärliga. Lambi i all ära… men allt torkande efter toalettbesök så spelar det ingen roll hur mjukt pappret är, det skaver och gör ont ändå.
Efter att ha fått en systerdotter har jag upptäckt tvättlappar och hur bra dom är på alla sätt och vis, så de senaste tre åren eller så, har jag alltid haft såna hemma. Nu har jag mer användning av dom än någonsin, då tvättlapparna får ersätta toalettpappret många gånger när toalettbesöken blivit för frekventa.
Min tidigare favorit var Pudgies 72 pack. Senast köpte jag istället Huggies 64 pack med aloe vera och E vitamin och dom har helt klart ersatt mina tidigare favoriter. Dom både luktar underbart och är tjocka och mjuka. Det enda klagomål jag har på dom är att dom är lite svåra att få ur förpackningen och gärna luddar sig då. Men vad kan man begära för 10 kr?! Och det är ju ändå favoriterna, trots detta…

Kommentera