Vilken dag!

Klockan har passerat 21 och pojkarna har precis däckat efter en låååång, men underbar, dag.

I en av föräldragrupperna på Facebook hade jag bjudit in till en lekträff med fotograf, och det var då idag. Inte för att det blev så mycket av en lekträff, utan det var fotografen som lockade 😛


Men det var inte bara pojkarna som skulle fotas, utan hela syskonskaran 😀

Pojkarnas syster och hennes mamma, deras farmor och även faster med sambo, som kommit ända från Stockholm just denna helg, slöt upp en stund innan det blev vår tur att fotograferas. Alla ville såklart busa och mysa med trollen, allra mest deras syster som inte kunde få nog av dom och hela tiden ville ha, minst, en av dom hos sig.

Fotograferingen gick väl sisådär. Pojkarna hade fått hoppat över lunchtuppisen, så dom var inte på superhumör och blev lätt uttråkade, men jag tror nog att fotografen fick till några bra bilder i alla fall 🙂

Sedan gick vi till ett café och tog oss en kopp kaffe för att därefter åka vidare till farmorn för att grilla. Pojkarnas syster åkte med oss tre och vi gjorde ett par stopp innan vi slöt upp hemma hos farmorn. Systern är så snäll och omtänksam och tar så bra omhand om pojkarna och vill vara med dom hela tiden. Åh, så härligt att se!! Och vad skönt för en viss mamma att få lite paus mellan varven 😛

Tiden rann snabbt iväg och pojkarna blev mer och mer trötta och griniga, men dom vägra att sova. Normalt sett så slocknar dom på 5-10 minuter när man lagt dom för kvällen, men nu var dom dels övertrötta och så var vi utomhus, bland massa ljud och människor och inte i sin egen säng heller, för den delen. Det blev för mycket för pojkarna för att vilja somna. Efter mycket bök och stök så satte jag Kevin i bilen, som stod alldeles intill oss. Där satt han tyst och pulade på för sig själv säkert en timme innan han till slut däckade. Damien, däremot, var helt ovillig till att sova eller ens ta det lugnt! Inte förrän vi satt oss i bilen för att åka hem. Då tog det fem röda så sov han 🙂

Kevin, däremot, hade blivit väckt mitt i allt hejdåande, så han var inte på det bästa humöret direkt och gnällde och grinade högt. Usch vilket hemskt ljud. Det skär i mammahjärtat!

Det är knepigt det där med gråt. Man lär sig liksom vad de olika skriken och gråten betyder. Vissa kan man, mer eller mindre, ignorera och vissa så kommer man springande när man hör. Det här var ett sånt gråt. Fullständigt olycklig och krokodiltårarna rann. Men vad gör man när man sitter bakom ratten?! Jag stannade till en gång för att försöka trösta och ge nappen, men det var lönlöst. Det var bara att sätta sig i bilen och fortsätta köra så att vi kom hem nångång. Några få kilometer innan vi var hemma så somnade Kevin också.

Hur trist kändes det inte att behöva störa dom när dom nyss somnat. 🙁

Damien riktigt gallskrek från att jag plockade ut honom ur bilen tills att vi varit hemma några minuter och jag tagit upp honom i knät för att ta av honom kläderna. Vad händer då då? Jo, jag lyckas såklart klämma skinnet på honom med dragkedjan. Då blev det sånt där hjärtskärande skrik igen, såklart. Stackars barn! Inte nog med att elaka mamma väcker honom när hon plockar ur honom ur bilen… hon nyps också!

I samma sekund som han fick vällingflaskan i munnen blev det tyst och han hann nog inte dricka ur förrän han somnat. Kevin, däremot, låg och pulade på en stund efter att han ätit upp sin välling. Men nu sover båda som små stockar 😀

Kommentera