Igår när jag hämtade pojkarna på dagis så berättade en av fröknarna vad som hänt under dagen.
– Barnen har fått leka med snö idag, sa hon.
Vad bra att dom äntligen fått vara ute, det händer ju inte allt för ofta på den där avdelning. Men i nästa andetag fortsatte hon…
– inomhus.
Va?! Flera grader varmt ute och växlande molnighet. Vad var det för ursäkt denna gång då till att inte vara ute och leka?!
Visst, mina barn hade haft roligt och kavlat upp ärmarna för att sticka ner händerna i lådan med snö, men ändå…
Avdelningen har ”sinnen” på läroplanen, där då barnen får uppleva olika intryck, men det finns ju massvis utomhus för att stimulera och upptäcka med sina sinnen.
Det kanske är ett motsatt ur-och-skur dagis dom går på?!
När vi kommer hem om dagarna så finns absolut inte tid att vara utomhus. Mat och kvällsrutiner är det enda tiden räcker till. Så har vi då fredag-söndag då vi är lediga. På denna tid ska jag även hinna med det allra viktigaste i hushållet, och att försöka hitta tid med två bråkstakar som är i luven på varandra konstant är inte lätt. Jag vattnar en blomma och får sedan gå emellan ett bråk och trösta. Vattnar en till och ska sedan fixa och servera mellis, efter tredje blomman blir det ett blöjbyte eller två… Du fattar nog vart jag vill komma med det här…
Så all aktivering och utomhustid dom kan få på dagis är guld värt. Men det verkar ju som att dom är mer inomhus där än hemma 🙁
Varför finns inte vårdbidrag i alla kommuner – och varför vill staten ta bort de som finns?! Dumgökarna verkar inte kunna räkna plus och minus och inse att det kostar staten mindre med både förskola och vabbande av att ha vårdnadsbidrag. Den enda ekonomiska förlusten ligger hos familjen. Men tiden med småbarnen är ju värd så mycket mer…