Tandlös

I torsdags ramlade Damien ner från en stol på dagis och slog i tänderna. Som sig bör så bokade jag tid hos tandläkare för att få detta dokumenterat, men vad jag kunde se och känna så var det inte några större skador och skulle förmodligen läka fint av sig självt.

Igår var jag då med Damien till tandläkaren och fick beskedet att två tänder, vid skadan, nu sitter löst 🙁 Lösa tänder behöver dock inte förbli lösa, så nu gäller det mjuk och lös föda för Damien fram till återbesöket i mitten på januari. Hur nu sjutton vi ska klara det? Bara en sån sak att inte få äta äpple! Detta drabbar ju även Kevin då det kommer att bli omöjligt att bara ge ena en sak men inte andre. Det går ju liksom inte att förklarar för en tvååring varför han inte får äta en sak, men brorsan får.

Ringde även vårt försäkringsbolag för att anmäla skadan, och då den hände på dagis så kontaktade jag även kommunens försäkringsbolag för att göra densamma. Även om nu tandvård är gratis för barn idag, så kanske den inte är det om 5 eller 10 år. Dessutom – om man inte anmäler ”obetydliga” skador, så blir ju skadestatistiken missvisande. Nu menar jag inte att statistik i sig är så intressant utan att om alla på en förskoleavdelning skulle skadeanmäla alla skador som barnen drar på sig så kan det ju ge en fingervisning om att avdelningen kanske har brister i sin säkerhet och omsorg – eller tvärtom… att det kanske knappt är några skador alls. Även ett slag i huvudet kan ju verka harmlöst för stunden – även för en läkare – men vem vet vad för långvariga effekter det kan ge?

Det kanske verkar nitiskt att anmäla för ”allt”, men det är ju därför man har försäkringsbolag, även kommunen, och bara för att man anmäler att en olycka eller skada skett så behöver det ju för den delens skull inte leda till något ersättningsanspråk.