Idag är ännu en dag för historieböckerna. Ja, familjens historiebok i alla fall 😛
Damien tog sitt allra första steg 😀
I sin egen lilla lek så jag sett att han stått för sig själv, utan att hålla i något. Man riktigt ser på honom hur han koncentrerar sig, släpper det han håller i för att stå på egen hand och sen antingen sätter sig ner eller tar tag i något. Och så tittar han oftast mot mig med ett leende som går från öra till öra, ungefär som att han tänker ”Titta mamma vad duktig jag är” 🙂
Idag satt jag då på golvet bredvid pojkarna, vilka som vanligt lekte på fötterna. Alltså att dom står upp och går längs möblerna för det mesta.
Damien stod vid ena bordskanten så jag hasade mig bakåt lite och sträckte ut mina händer mot honom så att han nästan kunde nå dom. Han hittade balansen, släppte bordet med den handen han hållt i sig med och tog ett steg mot mig, för att snabbt ta tag i mina händer.
Men får han hålla sig i, ja då är det en riktigt liten räserbäbis 😀