Efter att jag kom hem från sjukhuset fick jag ett mail ifrån pappan;
”Hoppas du är på bättringsvägen!”.
Jag svarade med;
”Jag mår väl inte dåligt i sig. Men tack för omtanken 🙂
Åkte in akut efter en blödning och dom upptäckte att min livmodertapp var alldeles för kort så det är risk för prematurbörd. Så det är därför jag blivit sjukskriven och ordinerad vila eftersom jag inte får anstränga mig. Känns som mjölksyra och träningsvärk på en och samma gång i hela magen bara av att bära en matkasse 🙁
Så hade jag en sjujäkla elak urinvägsinfektion också, vilket jag lades in på dropp för. Men det har jag fått tabletter för nu, så på provet om en vecka får jag hoppas att jag äntligen blivit fri den. Gick ju på en kur för 5 veckor sen också 🙁 ”
Efter det har det varit knäpptyst ifrån honom. Undra om han fick ta upp huvudet ur sanden och inse verkligheten??